Jag har bokat in att kastrera Tristan.
Det är ju både för vår och för hans skull, men jag känner mig ändå illa till mods att lämna iväg honom.
Vår tanke var att vi kanske skulle låta avla på honom, i alla fall EN gång, men vi ser redan tecken på att han blivit könsmogen och allt vad det innebär. Vill inte att han ska börja kissa revir inomhus och vråla på balkongen på alla snygga kattdamer som går förbi.
Så då vill vi inte ha honom okastrerad bara för att kunna tjäna en slant...
Nä, det är nog en god idé men usch så illa det känns!
Min stackars lilla bebis!
Bild lånad av Mary
Man känner sig som världens elakaste, men det blir ju bra för allas skull.
SvaraRadera