Det kommer finnas inlägg som dessa, då jag berättar om mina funderingar och tankar.
Jag tänker ofta på färg och form. Hur dom påvekar mig eller hur jag använder dem i min vardag.
Det kan ju vara alla färger nu under hösten som kan få mig i trans och jag kan sitta och titta och njuta i evigheter.
Det oftast när jag sitter på tåget, bussen eller innan jag somnar på kvällen som dessa funderingar sätter igång och kan få mig trollbunden i flera dagar.
Denna senaste idéen, som jag egentligen fick redan på gymnasiet, kom tillbaka och har nu jagat mig i veckor.
Det var en lärare på gymnasiet som satte griller i huvudet på mig när hon pekade på färgen blå, så sa hon:
"Både du och jag vet att det är färgen blå. Det har vi fått lära oss redan som små. Vi är inlärda att veta exakt vilka färger som heter vad. Frågan är bara, ser vi samma färg? Är min blå samma som din blå?
Eller är din blå samma som min röd?"
Detta har jag vänt och vridit på i oändlighet. Jag älskar tanken av att vi kanske inte ser samma sak. För det finns väl en anledning att det är så svårt att förklara färger och känslor man ser?
Det finns otaliga färger och nyanser som vi ser olika. Att blandningen blå och grön, som blir turkos, är svår att uppfatta för många. Vissa kommer argumentera för att den är blå, vissa för att den är grön, för det är ju detta dom ser! Det finns ju ingen egentligen kan säga att dom har fel?
Att de svarta nyanserna egentligen är otroligt mörka versioner av "vanliga" färger, men oftast ser vi olika skimmer i den svarta. Vissa tycker att den drar lite åt grönt och vissa säger att det drar mot blått - Fastän det fortfarande är svart vi ser!
Det enda som inte får min teori att fungera är när man kopplar samman färger med ting till exempel Havsblå, gräsgrön eller blodröd. Då finns det större ting som är kopplat till själva färgen och detta ställer ju till otroliga problem!
Fascinationen över om detta fenomen skulle vara sant är att vi
ALDRIG kan bevisa den!
Det finns ju inget sätt att förklara en färg tillräckligt för att man skulle inse att man inte ser samma sak.
Dock har jag mött vissa skeptiker som menar att majoriteten säger att färgen är blå då blir det automatiskt "sanningen". Att det är majoriteten som bestämmer vad som ska vara det rätta...
Då frågar jag mig i vilken kategori hamnar då de som är färgblinda. Vad blir då deras sanning och vad det är det dom ser? Finns det något dom ser som inte vi kan se?
Ska man lyssna på skeptikern så blir inte deras sanning den rätta sanning då de inte är en majoritet, men kan man säga att de ser fel?
Detta kanske verkar som rena rappakaljan för vissa men hoppas att det kanske finns någon som också nappar på min idé. Att det inte är bara jag som ifrågasätter det "uppenbara"?
Vad ser du?
