Tittut!

Var är Tristan?

Tittut!

VÅREN ÄR HÄR!

Äntligen är den här... åh, du underbara vår!

Jag har längtat sååå efter dig! 

Vet ni hur jag vet att det är vår?

För mina fräknar har kommit!

Ser ni dom?

*Plopp! plopp! plopp!*

*#¤&*?½="!!!

38 samtal från telefonförsäljare i mars... 38!!

Alltså 38 samtal på 30 dagar... det är bara sjukt!

Dom ringer morgon som kväll, veckodag som helgdag. 

Och det roligaste är... Jag har inte svarat EN ENDA GÅNG!

Så vad är det som gör att de fortsätter ringa?

Ingen som helst aning... Jag hatar dom...

Tiden bara springer iväg...

... och snart är det SPX!
Jag börjar känna av hetsen nu och jag behöver verkligen lägga tid och energi på det nu!
Är ju en hel del som ska fixas och jag som hade fått för mig att festivalen var i slutet av maj, men den visade sig vara i slutet av april! En månad kortare deadline och jag håller på att få  magsår!
Dessutom är festivalen mitt i min praktikperiod vilket gör det hela ännu jobbigare... Får se hur jag löser detta. Annars får jag skicka mina två medarbetare, de löser det säkert utan mig!

Historien om Mr. Katt, Aristokrat Valross och Hantlangare Bully håller på att få liv!

Skaka rumpa!

Äntligen har jag kommit igång med träningen!
Fan va skön känsla och herregud vad jag behövde den!

Har nu gått en månad med självstudier och jag börjar bli lite knasig... Bara gå här hemma och försöka skriva tenta, som jag är så sjukt opepp på, och inte ha någon att babbla med. Har ju Tristan men han är rätt tjatig i längden. Energin var verkligen noll och bara att försöka ta mig till Willys för att handla var ett projekt...
Kände mig nära döden..

Men igår fick jag ihop en liten grupp som ville dansa Zumba med mig!
Vi åkte till Orkanen och utnyttjade en av deras dramasalar, där vi kunde dansa utan risk för att peta ut ögonen på varandra eller välta ner inredning.
Efter lite övning på grundstegen körde vi ett svettdrypande pass på 45 minuter!
Vilket jag tycker är sjukt bra jobbat!
och det bästa var... jag hade skitkul! Verkligen!
Det var ganska lätt att komma in i, klart det fanns vissa steg som var svåra och tempot var högt, men jag tyckte aldrig det blev tråkigt! Kan ju bero på mitt bästa sällskap också förstås, men helt klart en kul träningsform. Så nu hoppas jag verkligen att detta fortsätter och kör minst ett pass i veckan.

Är så himla nöjd och glad!
Jag behövde verkligen det här!
Och jag är bara lite stel och mör men ingen träningsvärk - Tjoho!

BEACH 2013 - HERE I COME! 

Smider planer för sommaren...

Visst hade det varit skitcoolt om man hade fått Ida Sjöstedt att designa kostymerna till Valkyria?
Hon skapar ju helt makalöst vackra kläder som verkar vara hämtade direkt ur en saga!
Snövit, Askungen, Törnrosa... Så klassiskt vackert men sagolikt utan att det ser ut som kostymer för en maskerad utan kläderna bara andas saga. Helt enkelt.
Åh! Jag vill ha dem allihopa!

Lyxmys.

Tristan är nog lyxmysaren nummer 1!
Det bästa är ju egentligen att han ser så förbaskat nöjd ut hela tiden, även när han sover. Lite som att han småler när han sover, så sjukt nöjd att han oftast har en hel soffa eller fåtölj helt för sig själv. Ingen risk att han inte får plats liksom...
Där var i och för sig en vecka där han bestämde sig för att en skolåda var det bästa alternativet att sova i och helt skulle locket vara stängt så det blev mörkt och mysigt. Men det gick över...
Dock är han tillbaka och sover i vår säng igen. Det där går också i perioder. En vecka i hängmattan i kattträdet och en vecka i sängen. Variation förnöjer!

Fin att titta på men tom inuti.

Jag har ansökt till en fotokurs i sommar och det är intagning med arbetsprover!
Nu sitter jag och letar som en idiot efter två foton att skicka in men hittar egentligen INGENTING!
Jag har jobbat som fotograf under x antal år och har en hel del fina foton från min hemsida... men det är just det... de är bara fina. De berättar absolut INGENTING!

Fotona är oftast tagna på natur av olika slag med fina färger och former men de berättar ingenting för betraktaren. Att ta ett fint foto på höstlöv eller sommaren i skärgården är ju inte så svårt och det har ingenting med min skicklighet att göra! Det kan en amatör med en bra kamera åstadkomma!

Vad ska jag då skicka in?
Vad är det jag vill berätta med mina bilder?

Jag vet inte... Fy fan va jobbigt!
Jag hade ändå lite förtroende i vad jag gjorde, trodde att jag skulle hitta två bilder som jag tyckte om, för jag tycker ju om mina bilder, men nu känner jag mig så himla kluven. Har jag hållit på med kommersiella foton för länge? Har jag tappat det där konstnärliga?

Åh... Självkänslan är verkligen i botten. Suck.

Här är några av de bilder jag hade i åtanke...

Efter gårdagens hustittande...

Oj, vilken lång dag det blev!

Av de 9 husen som vi tittade på hade vi visning med mäklare på 4 av dem.

Så de andra körde vi bara förbi för att titta på i verkligheten, titta på omgivningen och grannar, bussförbindelser osv. Egentligen bara för att få en kännedom om själva huset och om vi ska boka in en riktig visning med mäklare. Det kan man spara ganska mycket möda och besvär på kan jag säga... Jag är så glad att vi tittade på lite hus som vi hade som favoriter... För de är inte favoriter längre efter detta.

Det ena huset som vi gillade i Kvarnby låg precis bredvid en sopcentral, ett hus i Genarp låg så öde och ensamt att jag inte hade vågat gå ut på kvällen och ett hus i Lund (som vi ÄLSKADE insidan på!) hade 400 grannar som man mer eller mindre kunde titta in till från något fönster i huset...  

Nog för att det inte finns det absoluta drömhuset där ute, man får alltid kompromissa med något, men det finns ju saker som gör att det inte går att bo där. Inte för oss i alla fall...

Det är bara att titta vidare!

Det fanns dock två hus som vi gillade!

Ett pamigt sekelskiftshus i Anderslöv som Joel fattade tycke för men som hade lite tråkig utsikt, förutom på sommaren då trädgården var full med blommande äppelträd och i hagen, som tillhörde grannen som gränsande till baksidan av tomten, betade det hästar. Dock krävde det ett nytt badrum, installation av ventilation i hela huset och det var originalfönster (som så klart var så där charmiga och bubbliga!) som behövde renoveras vilket helt klart kostar en hel del pengar... Huset i sig var ju långt ifrån billigt från början. Det gör att jag drar öronen till mig kan jag erkänna. För dom pengarna ska man inte behöva sätta in ett helt nytt badrum. 

Men då kommer vi till det huset som jag älskade!

Åh, jag hade velat flytta in på en gång!

Ett hus som man behövde göra otroligt lite med, allt var nästan perfekt. Läget var underbart med milslång utsikt över skånska slätten med 1 kilometer till en badplats vid havet. Huset var inte stort, bara 100kvm, men det hade charm och mysfaktor som gjorde att man inte behövde mer yta. Dock var problemet att huset låg i ett attraktivt område som gjorde att priset var lite högt för de ändå ganska få kvm som erbjöds. Även att vi hade varit tvungna att bygga ut eller flytta den dagen vi får barn, för det fanns inte möjlighet till ett ordentligt barnrum. Så köpa ett lite för dyrt hus för utsikten och mysfaktorn men som vi inte hade kunnat bo i mer än max 5 år om det tänker komma en liten knatte till familjen. Skit!

Jaja... Vi kikade i alla fall på ett hus utanför Skurup som vi tänker boka visning på. Så då är det bara att hålla tummarna för att Joel och jag kan enas om vad för typ av boende vi vill ha. 

Jag som hellre vill ha ett personligt och mysigt hus som inte nödvändigtvis behöver vara lyxigt, så är Joel aningen tvärtom, han vill ha yta, utsikt och lite lyx. Det är ungefär 1 miljon i prisskillnad på de hus som jag tittar på och de som Joel tittar på... Så att ja... det är inte enkelt!

När vi kom hem blev det i alla fall lite vardagslyx!

Det hade varit en lång dag och vi var så slitna och trötta efter ha flängt runt i flera timmar och kört vilse i Häckeberga naturreservat, så vi gjorde oss tapas till middag.

HERREGUD SÅ GOTT!

Och Tristan... han är nöjd i vårt nuvarande hem i alla fall!

 

Björnbär, äpple, vanilj OCH chili?!

Jag är inte helt övertygad att marmeladen som Joel köpte är någon bra idé... Kunde dom inte fått i mer grejer liksom!? Och chili ovanpå allt?!
Mja... Den får nog Joel ha för sig själv...
Kanske vågar mig på den om jag får ett mumsigt kex med brie på att ha till... Ja, kanske.

Söndagsutflykt!

Laddar med stora ugglemuggen med kaffe... Idag är det husvisningsdag!
Joel kom med ett schema igår över de ställen som han tyckte vi borde åka och kolla på... På schemat finns det 9 hus! För att vi ska ha en chans att hinna så har han gjort en rutt för dagen, så att det inte ska ta mer än 6 timmar att åka runt och se alla husen... Hujedamig! 

Så det blir en lååång dag, men också bra att beta av så här ibland. Vi åker runt pö om pö i veckorna och tittar och det tar jättelång tid bara åka fram och tillbaka till tex Skurup för att titta på ett hus... som vi eventuellt inte tycker om i slutändan ens. Så idag blir liksom en dag att beta av alla hus som vi är intresserade av och kunna sålla ut vilka som är intressanta på riktigt.
Det är verkligen en sån himla skillnad att se husen i verkligheten! Många mäklarfirmor har sjukt duktiga fotografer som får husen att se ut som lyxvillor men när man väl kommer dit så märker man att det kök som såg ut att rymma ett matbord för 12 istället är en kokvrå... typ.

Vi har turen att det är det jättefint väder i alla fall och min kamera har äntligen fått ett nytt laddat batteri, så denna söndagsutflykt kan bli hur trevlig som helst!

Mamma, läsa saga!

(Kanske en underlig rubrik, men jag ska förklara mig...)

Igår var jag hemma hela dagen för att plugga... har definitivt legat på latsidan ett tag och behövde jobba igen till dagens redovisningen. Så jag försökte få massor gjort på liten tid men det fanns ett liiiitet hinder... Tristan!
Han kunde inte förmå sig att vara tyst eller ligga still! Han sprang runt om en dåre, hoppade på TVn, välte ner allt i sin väg och vrålade konstant i flera timmar!
Jag höll på att få spader! Hade nästan skrikit mig hes på honom långt innan lunch...

Så i ren desperation stängde jag in honom i sovrummet så jag kunde få tänka en sekund utan att höra på hans vrålande. Efter någon minut är det tyst i sovrummet, så jag smyger in. Där ligger han i sängen och väntar på mig. Han ser otroligt olycklig ut, så jag lägger mig bredvid honom i sängen. Då kommer han och lägger sig intill mig, jag klappar och gosar och han somnar till sist. När han sover djupt smyger jag ut... Han behövde alltså bli nattad! Som en liten unge!
Här hade han sprungit runt som en tjurig och grinig 3åring, som egentligen bara behövde sova middag.
Han sov i flera timmar efter detta och jag kunde få jobba ostört.

Jag kommer aldrig behöva skaffa barn... Jag har Tristan.

"Ångestklicket"

Varenda gång man ska söka kurser inför ny termin eller sommar så är det alltid så rysligt mycket ångest när man ska klicka på "Skicka". 
Har jag valt rätt? Kommer detta intressera mig? Har jag läst kursbeskrivningen? Krockar två kurser under sommaren? 
Gah! Det så är sjukt svårt!
Imorgon är sista anmälningsdagen och jag har precis skickat in min ansökan... Det ger helt klart en knut i magen. Tänk om jag inte kommer in? Vad gör jag då?

Detta året har jag varit lite smart och valt fler kurser som intresserar mig och inte bara 2-3, som det inte alls är säkert jag kommer in på. Så det känns som om det finns mer hopp detta året.

Så här ser min prioritering ut:

Nu är det bara att hålla tummar och tår!

Ååååå... Hopp!

Efter de fantastiska nyheterna kring filmen så vaknade jag morgonen efter och njöt i fulla drag och tyckte att livet var mycket vackrare än dagen innan. Jag drömde om sommaren och inspelningen. Att förhoppningsvis få en speciell uttänkt designer att vilja rita alla kostymerna. Jag var helt enkelt i en egen liten rosa bubbla!
Detta var tills jag skulle hoppa av bussen på centralen... Precis när bussdörrarna öppnas så märker jag att min dragkedja i högerkängan har fastnat i strumpan i vänsterkängan! Jag försöker fixa det så fort som möjligt men dragkedjan sitter verkligen fast!
Och när bussdörrarna är på väg att stängas tar jag beslutet att hoppa jämfota ut på perrongen...!
Folk vänder sig om och undrar vad fan håller bruden på med?!
I paniken, eftersom detta börjar bli aningens mer pinsamt än jag är bekväm med, så fastnar så klart vanten också i kedjan! FAN!
Så jag sliter loss vanten och får så klart ett ordentligt luftningshål på höger pekfinger och sen lyckas jag trockla loss strumpan ur dragkedjan. Sedan är ju kruxet att försöka gå vidare utan att bryta ihop eller vilja gömma sig under en sten... Min strategi blev att stirra rakt fram och gå. Det blir inte värre än så här!

The Financing forum for kids content.

Igår befann jag mig på St Gertrud för att stötta Anna Nevander med projektet Valkyria när hon skulle pitcha sin idé för en hörsal full med viktiga bidragsgivare och viktiga människor i branschen. Eventet, som är skapat av Film i Skåne, Nordiskt film, Nordcn och Malmö stad, var för alla som vill söka bidrag eller arbetspartners med projekt där målgruppen är barn. Allt från barnböcker till appar eller brädspel just för barn.

Vi hade oturen att hamna sist, det hade redan varit uppe 15 andra som pitchat idéer och vi var de sista innan lunch. Så för att inte alla skulle sitta och halvsova eller pilla med sina mobiler, fick vi göra något annorlunda. Vi ringde till 3 av tjejerna som har stora roller i den kommande filmen och där jag sminkade och klädde dem som sina karaktärer, nämligen krigande halvälvor. 

När Anna som står på scenen börjar berätta historien i Valkyria, reser sig plötsligt tjejerna upp ur publiken och gå mot scenen. Tjejen som spelar huvudrollen i filmen säger en lång monolog från den redan inspelade piloten medan de sakta närmar sig scenen. De ställer sig sedan på runt scenen som om de vaktar Anna och stirrar kallt på publiken. Det blir så klart succé! Anna fortsätter sin pitch och det hela avslutas med ljudliga applåder! 

Heja heja!

Efter pitchen behöver Anna springa iväg för ett möte med BBC om filmens eventuellt kommande framtid utomlands. Det är verkligen så spännande!

På kvällen beger Anna och jag mig till ett mingel på AutoImages med alla människor från dagens event. Där minglar vi hej vilt och jag står länge och pratar med regissören till Simon och Ekarna. En väldigt spännande karl. Det serveras även mat av ingen annan än kocken Pernilla Elmquist från svenska Master Chef. 

Anna har även spännande nyheter för min del, hon vill nämligen att jag ska få en annan titel, hon tycker inte det räcker med make up artist utan frågar mig om jag vill bli Creative Director. Detta innebär att jag har ansvar för hela den estetiska processen och helhetsintrycket för filmen! Jag kommer anställa en designer för kostym och en make up artist som jobbar under mig. Jag är numera "spindeln i nätet" mellan regissören, fotografen och smink/kostym/hår som ser till att hela det estetiska intrycket och uttrycket fungerar.

Det är såååå fantastiskt! Vilken ära att få en sådan förfrågan! 

Jag njuter av varje sekund och kan inte vänta till juni kommer och vi ska sätta igång med inspelningen av vår första kortfilm/webbserie! 

Heja Valkyria!

Turquoise!

Inför modevisningen i lördags ville jag inte ha massor med färg på naglarna... Det fanns mer än väl på både kläder och skor som jag skulle ha på mig! Dock är ju neutrala naglar skittråkigt, åtminstone på mig och dessutom hade de blivit aningen missfärgade på sistone. Så i all enkelhet fick det bli glitter längst ut på tippen och lite in på nageln i turkost glitter. Tjusigt som attans om ni frågar mig!  

Lägenhetsnytt!

Cirka 2½ månad efter branden är lägenheten fortfarande en byggarbetsplats.
Nu är vi i skedet när alla fönster ska bytas ut och balkongen ska renoveras.
Så öppen planlösningar har en helt annan mening för oss just nu än för andra...

Vi just nu balkonglösa... Det är bra ett hål. 

I fredags var vi även fönsterlösa och det drog skitkallt genom hela lägenheten! När vi kommer hem på fredag eftermiddag är de nya fönsterna tack och lov på plats men snickarna har glömt att sätta dit en ventil på 40x5 cm som ska gå att stänga, och där det nu är fritt blås rakt in i lägenheten genom det öppna hålet!
Det var bara fram med silvertejpen... Så kunde vi ju inte ha det hela helgen och särskilt när det snöade i söndags. Brrr....

Jag är inne i ett stadie igen när allt bara känns som en vakuum och ingenting är färdigt. Allt är tillfälligt och rörigt och jag får inte ro någonstans. Springande snickare och Tristan som fortfarande inte fått tillbaka sitt klätterträd och som klättrar nu på allt annat som står uppstapplat. Kartonger, skyddspapp, fortfarande möbler i köket, verktyg överallt... Blää.. jag är sååå less!
Jag vet ju att det inte har gått mer än 2½ månad och jag egentligen vansinnigt tacksam för att det gått så fort som det har gjort... men jag vill ändå bara att det ska vara över. Jag vill möta våren på min älskade balkong! Jag vill plantera en ny tomatplanta, basilika, timjan och solrosor.

Vi försöker rymma från byggkaoset genom att gå på så många husvisningar vi kan.
I lördags var det ännu ett hus som vi hade goda förhoppningar kring men som visade sig vara allt annat än vi drömt om och vi åker besvikna därifrån. Visst ger det också en känsla av hopplöshet när man ständigt blir besviken... Bara att åka hem till byggplatsen igen....

Dagen då våren kom.

Redan i höstas var jag på Joel om att jag tyckte att han skulle klippa och raka sig. Jag ska dock förklara mig en aning, för jag älskar verkligen att Joel har både skägg och en frisyr, men under kontrollerade former... När skägget sedan växt så långt att det lockar sig och kan man göra en fläta, så är det definitivt för långt! Och när hans hår lägger sig som en gardin över ögonen och han inte behöver använda mössa när det minusgrader ute, så är det också för långt!

När jag påpekar detta för Joel så fick jag svaret: "Jag ska inte klippa eller raka mig förrän det blir vår!" och detta var i november... suck! Det var bara att inse fakta och vänta på våren... 

Så häromdagen när jag var i skolan, och våren faktiskt hade smugit sig på, fick jag ett sms från honom. Det stod bara "Hoppsan!". Sen kom bilden... 

Att klippa lite här och lite där... Raka lite skägg och inte tänka sig för, slutar helt enkelt med att han rakade en jämn frisyr/skägg på 3mm runt hela huvudet!

Tadaaaa!! Varken frisyr eller skägg!!

Nu går jag och väntar på att det ska växa ut igen... 

Den vilda jakten på studentklänningen.

Min kära lillasyster ska ju ta studenten till sommaren och jag har under en längre tid varit involverad i att hitta både den perfekta studentklänningen men också en balklänning till studentbalen i maj. 

Så efter ha kollat alla tänkbara klänningar över nätet i alla former, färger och prisklasser så hade Fanny äntligen en hum om vad hon letade efter. Alltså en galen bakelse i regnbågens alla färger... suck.

Tack gode Gud så gick den tanken över efter synen av prislappen...

Så mamma, Fanny och jag åkte en dag runt för att först prova ut en balklänning och sedan en studentklänning, som hon veckan innan valt ut och fått omsydd hos en skräddare och som nu var klar. Jag stoppade in Fanny i ett provrum sedan sprang jag fram och tillbaka mellan galgarna med klänningar och provrummet. När vi väl hade hittat en modell som tilltalade var det bara att bestämma i vilken färg hon skulle ha den i... ojoj.... Till sist blev det en ljus turkos chiffonklänning med stenar runt livet. 

Mycket tjusigt!

Iväg sedan till nästa affär som hade sytt om studentklänningen hon hittat. Fanny är ju inte som alla andra och det ska ju synas på studenten också... För fröken skulle inte ha en vit klänning utan en ljusblå med glittriga stenar och korsett i ryggen. Ja, det är inte lönt att sluta förvåna sig. 

I alla fall så blir vi otroligt besvikna över hur klänningen är omsydd. Det ser förjävligt ut!

Jag hade kunnat sy det bättre själv!

Det är ojämnt och fult. Klänningen är inte pressad eller struken så det faller som en potatissäck... Fanny är ju nära tårarna. Hur är det möjligt att vara så inkompetent?!

Jag börjar så klart skälla som den storasyster jag är och personalen tar hand om Fanny, nålar om klänningen och lovar att skicka tillbaka spektaklet helt kostnadsfritt till skräddaren. 

Inom en vecka skulle den vara klar och då kunde vi komma tillbaka. 

I fredags var vi tillbaka, Fanny och jag, för att titta på klänningen och jag höll verkligen tummarna för både butikens och för Fannys skull att klänningen hade blivit bättre. Och det hade den!

Den satt superfint och det är ju en "Fannys-klänning". 

Alla var nöjda och glada!

Under tiden vi var i butiken kunde jag inte låta bli att kika lite bland alla underbara bröllopsklänningar!

Det liksom kliar i fingrarna på mig och jag vill aldrig lämna butiken... Inte bra alls!

Men jag hittade denna vackra sak som skulle kunna passa mig alldeles utmärkt på mitt eventuellt kommande bröllop. 

Den första bilden är ju aningens missvisande, klänningen är självklart gräddvit men man kan se de söta små blommorna vid livet. Annars är klänningen, i min mening, enkel och alldeles alldeles underbar!

Modell för en dag.

För cirka 1½ år sen gick jag modell för en klädbutik i Ystad på en gemensam modevisning inom köpmannaförenningen med det årets höstmode. Nu ringde samma klädbutik och ville att jag skulle ställa upp igen med vårens mode och jag tackade ganska snabbt ja!

Det är en modevisning där alla butiker, frisörer, klockbutiker och skobutiker i Ystad samarbetar och sätter ihop en show på Scala biografen för allmänheten i utbyte mot en 20-lapp. Cirka 30 modeller uppklädda och stylade till tänderna går de 3 visningarna under en lördag och alla är glada amatörer i alla åldrar, former och färger! Yngst var nog två tjejer i 10 årsåldern och äldst var en dam på 67. Självklart går även killar modevisningen men de är tyvärr aningen underrepresenterade med 4 män och 25 kvinnor... men det blir bättre för varje år vilket är jättekul! I år fanns det även två gravida modeller som gick för en speciell mammabutik i stan, så variation var det inte ont om.

Jag gick för en butik som heter Dam- och tonårskläder, en liten butik som funnits i över 70år! Den nuvarande ägarinnan började själv jobba där när hon var 15 och firar nästa år sitt 50 år i butiken! Det är minsann inte illa!
Vi var två modeller som gick från samma butik, där den andra tjejen hade vardagslook med byxor, tunika och en liten jacka i linnetyg som alltsammans gick i sandfärgade toner och där jag fick bära en festligare look, en klänning med jacka i regnbågens alla färger. Väldigt spännande!
Sedan fick vi gå in till grannbutiken som är en skobutik och välja skor som skulle matcha och som så klart butiken vill visa upp på visningen. Jag fick ett par rosa(!) höga pumps i ett lite ludet material som matchade de rosa nyanserna i klänningen.

Här ser ni kläderna från provningen veckan innan visningen:

I lördags var det dags och min klocka ringde så okristligt tidigt som kl.05.30!
Upp och fixa sminket som sedan skulle hålla minst 12 timmar under hela visningen. Kastade mig i bilen och åkte till Ystad för vara hos frisören kl.8. Där fick jag en supersöt frisyr med en fläta som gick runt hela huvudet och slutade i en tuperad boll på min axel. Gulligt, snyggt och lite modernt.

Självklart var jag supernervös precis som förra gången!

Jag intalade mig själv att jag klarade ju det bra förra gången så nu skulle det ju vara en baggis men icke... Nerverna var verkligen där!

Och inte nog med att jag var nervös tillräckligt så hade jag fått ett på tok för stora skor, så glappade rejält i hälen när jag gick. "Catwalken" är ju längs mittgången på en gammal biograf vilket för att det ligger i vinkel, alltså uppförsbacke på vägen ut på podiet och nedförsbacke på vägen tillbaka och i ett par skyhöga pumps som inte passar! PANIK!

Dock fick jag tips och råd av några av de andra modellerna och som stoppa mina skor fulla med pappersnäsdukar och satte 4 tjocka skavsårplåster på vardera häl, sen gick det faktiskt ganska bra. 

Summan av kardemumman är alltså... Det var så klart skitkul!

Och jag fick ett presentkort på kläder från klädbutiken som tack. Det var självklart värt det och jag lär säkert gå visningen till hösten igen. Men jag kan redan nu satsa en femma på att jag lär vara lika nervös... 

Min stackars man.

För nästan två veckor sen kommer Joel hem tidigt från jobbet med en vansinnig huvudvärk. Det hade liksom bara slagit honom från en sekund till en annan och plötsligt kunde han inte röra sitt huvud utan att det kändes som det skulle sprängas! För varje gång han rörde huvudet stack det som 1000 nålar i hjärnan och hans nacke var stel som en pinne.
Han kommer hem och lägger sig och ringer vårdcentralen morgonen efter.
Väl på vårdcentralen väljer de att skicka honom på remiss till akuten med misstänkt hjärnhinneinflammation eller brustet blodkärl. (Observera att de ger honom remissen i handen och säger att åt honom att köra dit själv! Kanske inte det klokaste draget enligt mig...) 

Väl på akuten läggs han in på medicinavdelningen och de bokar en CT- röntgen på hans huvud.
Här lyckas Joel höra av sig till mig och jag åker omedelbart till akuten för att finnas till hands.
När jag väl kommer fram har de redan röntgat honom och han ligger och ser så liten och ledsam ut i sin sjukhussäng med nålar i vardera arm. Usch... Det hugger lite i hjärtat av en sån syn.

Sedan väntar vi på besked... Efter en timme kommer svaren och röntgen visar ingenting men de kommer göra en lumbal punktion också för att utesluta blödning. Detta innebär att de sticker in en 10cm lång nål in i ryggraden för att komma åt ryggmärgsvätskan.
Detta har jag ju sett 100ggr på alla mina älskade sjukhusserier och nu skulle jag få se det i verkligheten! Det är en lite sjuk fascination jag har, hur hemskt det än låter.
Där står jag i alla fall beredd att titta på, när de ska sticka stackars Joel, men i samma ögonblick som de plockar fram nålen blir jag blek som ett lakan och jag väljer ganska kvickt att sätta mig framför Joel och hålla i hand händer. Han behövde mig som stöd intalade jag mig och satt på golvet och höll Joels händer under den 15minuter långa processen att tömma 6 provrör med ryggmärgsvätska.
Jag är tydligen en supermes när det kommer till nålar i verkligheten men har inget problem med dom på TV-rutan... Men det erkänner jag ju inte för Joel.

Nå väl... Sen var det bara att vänta.
Sköterskan kom in med en handfull med diverse roliga piller i olika storlekar och former som Joel skulle proppa i sig och sedan skulle han vila en timme.
Efter 2 timmar och ingen sköterska (sköterskan kallade vi för Lilla My för hon hade en likadan boll med hår mitt på huvudet) hade kommit tillbaka eller vi hade fått något besked fick jag gå och hämta henne. Klockan började ändå närma sig 7 på kvällen och Joel hade då varit på sjukhuset sen 10...
Varken sprutan eller de 6 piller mot huvudvärk som Joel fått hade gett någon som helst resultat.
Och nu var jag orolig.

Läkaren kom i alla fall tillbaka och gav ett lugnande besked att ryggmärgsprovet var okej och de nu inte hade någon aning vad de mer skulle göra. Så Joel fick recept på några bra piller och fick till sist åka hem.
Sedan har han legat här hemma i över 1½ vecka nästan som ett kolli i soffan pga sin huvudvärk. Pillerna han tar, som är en av de starkare varianterna, gör honom illamående så det är lite som att välja mellan pest eller kolera. Huvudvärk eller illamående?

Efter upprepad massage för just huvudvärk, varm riskudde över axlarna och vila kunde han idag åka tillbaka till jobbet. Jag hoppas att huvudvärken håller sig borta och med fortsatt massage och enstaka piller ska han kunna leva ett normalt liv. Det får vara slut med misär för oss nu...

La Melodifestival!

Min kära Joel fick sin en snilleblixt lagom till jul att köpa 4 biljetter till melodifestivalen. Vars en till oss och ge 2 biljetter till mina föräldrar i julklapp. Detta har jag nämnt tidigare...
Så den 23 februari satt vi alla bänkade på Malmö Arena, taggade till tänderna!

Det Joel hade glömt att nämna var hur fantastiska biljetter han hade fått tag i!
Jag hade INGEN aning!
Jag trodde vi skulle sitta på någon läktare men hyfsade platser så man skulle kunna se spektaklet på någorlunda avstånd. Kanske kunna se Gina och Danny som små myror springa runt där nere men högre förväntningar än så hade jag inte... Men vilken chock det blev, för oss allihopa tror jag, när vi skulle sitta mitt på golvet närmast catwalken! Herregud! Jag tackade tyst min lyckliga stjärna att jag haft vett att klä mig lite snyggt med paljetter och allt och gjort vid håret. Puh.

Jag skrev en hysteriskt sms till Mary att vi med all säkerhet skulle synas på TV! Och hon lovade vänligt att titta efter oss.

Det var ett kul startfält får jag väl säga med Army of Lovers, Ralf Gyllenhammar, Eric Munther och den kommande vinnaren Robin Sjernberg. Trevligt som attans!
Men jag kan inte sticka under stolen med att vi hejjade på Ralf! (Förutom Joel som hejade på Army of Lovers...) Jag tyckte faktiskt att hans låt var riktigt fin. Och efter hans framträdande så ställer jag mig upp, viftar med min lilla ballong och jublar. I ögonvrån ser jag en kamerakille komma rusande mot mig med kameran i högsta hugg och Joel och jag fastnade så fint på bild:

Så nu har jag haft mina 15 seconds of fame. Check!

Det var verkligen en jättetrevlig kväll och ett minne för livet! Även mina kära hårdrocksälskande föräldrar tyckte att kvällen blev riktigt lyckad och njöt i fulla drag.
Något man borde få uppleva en gång i sitt liv, även om jag aldrig trodde att jag skulle höra mig själv säga det!

20 dagar senare...

Så här kan det bli ibland... Att det tar lite tid mellan inläggen. Känns som en ganska vanlig åkomma bland bloggare. Att ibland vill man berätta allt som går att berätta och man skriver så fingrarna blöder men andra dagar så kan man bry sig mindre än en flugskit om bloggvärlden. Vilket jag kan anse som ganska sunt. Men jag kan inte hjälpa att bli lite rörd av att jag ändå haft mellan 20-40 besökare om dagen trotts absolut noll uppdatering! Det värmer min just nu iskalla kropp!
(ja, våren bestämde sig för att ge världen fingret och ta semester ett tag till och därför är snön tillbaka och jag fryser som en liten kanin... Ovanligt...)

Det har en en himla massa grejer under min 20dagars-frånvaro och jag ska väl försöka uppdatera mina kära läsare så gott som det går!

Jag slänger in Dagens Tristan här också som ett fint avslut.