tisdag 29 januari 2013
42.
Det finns vissa saker man aldrig frågar andra...
Det finns vissa saker du vill ta reda på själv...
Det finns en hel del som du aldrig vill ha svar på.
Jag känner att jag hamnat i en liten kris och den över ett litet litteraturseminarium på 3-5 minuter. Det ska handla om existentiella frågor hos barn och unga.
Jag har funderat mycket i mitt liv, det har alltid varit min grej som tonåring att tänka mycket. Under en period gick jag iväg till vattentornen i Ystad varje kväll för att titta på solnedgången och tänka, fundera och filosofera för mig själv. Där satt jag i timmar och tittade. Ibland bara för att känna eller finnas till.
Musik och konst är också två delar som följt mig åt och fått mig att fundera på saker jag aldrig trodde jag skulle ens skänka en tanke. Sätta mig in i andras livssituationer, känna andras smärta eller sprudla av glädje.
Jag har nog inte ifrågasatt min plats på jorden eller frågat mig (eller högre makt för den delen) varför jag finns här och vad mitt syfte är. Jag har varit ganska säker på att jag har en plats som alla andra och att jag hittar mitt eget syfte, och jag tror mitt syfte är att vara bildlärare. (Men det har jag inte kommit fram till förrän senare...)
Dock har jag aldrig vågat ifrågasätta vad mitt syfte är i rädsla för att låta otacksam och därför kanske någon skulle ta ifrån mig allt det vackra som finns på jorden. På något vis har jag alltid varit tacksam för min plats, för jag är ju på den vackraste platsen jag vet. Jag skulle aldrig vilja byta!
När jag nu sitter och läser, klurar och funderar kring uppgiften till litteraturseminariet imorgon, så hamnar jag lite i en personlig livskris. Jag måste ifrågasätta mitt syfte och förstå den universella oskrivna lagen kring existentiella frågor. Det liksom välter min värld lite upp-och-ner!
För det jag läser är att det finns ett kollektivt och solidariskt ansvar för att alla ska få känna mening i livet, en mening som då går hand i hand med att ifrågasätta sin existens. Svaret på den existentiella frågan, som sägs inte ha något svar, är: att känna mening. Ungefär som Liftarens Guide till Galaxen säger att svaret på livets mening är 42...
Jag har aldrig känt att min existentiella fråga har berört någon annan. Det har alltid varit en personlig väg i mitt liv som jag själv valt och promenerat helt själv. Klart det finns människor i mitt liv som betytt mycket för mig men inte i frågan om min uppfattning av livets mening, det svaret är mitt och det rätta svaret för mig, eftersom frågan ska vara svarslös.
Den här uppgiften sätter min syn på mitt filosofiska tänk och självuppfattning på ända och rör till det ordentligt! Ska man prata i skolan om att det rätta svaret på alla existentiella frågor är att känna mening? Vilket låter fint på alla sätt och vis, men är det inte något mer? Är det inte något själsligt? Gudomligt? Övernaturligt? Något endast du, med din magkänsla att förstå, att detta är den väg som är rätt och som är ditt svar på just dina innersta frågor.
Vad är din dröm?
Det finns vissa saker du vill ta reda på själv...
Det finns en hel del som du aldrig vill ha svar på.
Jag känner att jag hamnat i en liten kris och den över ett litet litteraturseminarium på 3-5 minuter. Det ska handla om existentiella frågor hos barn och unga.
Jag har funderat mycket i mitt liv, det har alltid varit min grej som tonåring att tänka mycket. Under en period gick jag iväg till vattentornen i Ystad varje kväll för att titta på solnedgången och tänka, fundera och filosofera för mig själv. Där satt jag i timmar och tittade. Ibland bara för att känna eller finnas till.
Musik och konst är också två delar som följt mig åt och fått mig att fundera på saker jag aldrig trodde jag skulle ens skänka en tanke. Sätta mig in i andras livssituationer, känna andras smärta eller sprudla av glädje.
Jag har nog inte ifrågasatt min plats på jorden eller frågat mig (eller högre makt för den delen) varför jag finns här och vad mitt syfte är. Jag har varit ganska säker på att jag har en plats som alla andra och att jag hittar mitt eget syfte, och jag tror mitt syfte är att vara bildlärare. (Men det har jag inte kommit fram till förrän senare...)
Dock har jag aldrig vågat ifrågasätta vad mitt syfte är i rädsla för att låta otacksam och därför kanske någon skulle ta ifrån mig allt det vackra som finns på jorden. På något vis har jag alltid varit tacksam för min plats, för jag är ju på den vackraste platsen jag vet. Jag skulle aldrig vilja byta!
När jag nu sitter och läser, klurar och funderar kring uppgiften till litteraturseminariet imorgon, så hamnar jag lite i en personlig livskris. Jag måste ifrågasätta mitt syfte och förstå den universella oskrivna lagen kring existentiella frågor. Det liksom välter min värld lite upp-och-ner!
För det jag läser är att det finns ett kollektivt och solidariskt ansvar för att alla ska få känna mening i livet, en mening som då går hand i hand med att ifrågasätta sin existens. Svaret på den existentiella frågan, som sägs inte ha något svar, är: att känna mening. Ungefär som Liftarens Guide till Galaxen säger att svaret på livets mening är 42...
Jag har aldrig känt att min existentiella fråga har berört någon annan. Det har alltid varit en personlig väg i mitt liv som jag själv valt och promenerat helt själv. Klart det finns människor i mitt liv som betytt mycket för mig men inte i frågan om min uppfattning av livets mening, det svaret är mitt och det rätta svaret för mig, eftersom frågan ska vara svarslös.
Den här uppgiften sätter min syn på mitt filosofiska tänk och självuppfattning på ända och rör till det ordentligt! Ska man prata i skolan om att det rätta svaret på alla existentiella frågor är att känna mening? Vilket låter fint på alla sätt och vis, men är det inte något mer? Är det inte något själsligt? Gudomligt? Övernaturligt? Något endast du, med din magkänsla att förstå, att detta är den väg som är rätt och som är ditt svar på just dina innersta frågor.
Vad är din dröm?
måndag 28 januari 2013
Färg färg FÄRG!
Att det kan göra en människa så glad att bara få ha lite färg omkring sig... det är nästan lite magiskt tycker jag! Min värld skulle vara så tom utan all färg.
Inte nog med att jag saknar våren något helt galet och all färg som kommer med våren, så är det lika tomt på färg i min tillvaro och omgivning. Avsaknaden av färg gör mig liksom lite ledsen och obekväm...
För att motverka lite av den känslan och proppa in mer färg i mitt liv där jag i alla fall har lite kontroll, min lite kaosartade vardag, så har jag handlat lite nytt smink!
Jag köpte en exakt likadan 180 palett som jag hade innan branden från Kosmetikan.se. Den mest underbara palett man kan tänka sig! Det är en lycka att öppna och titta i den. Man vill bara mumsa i sig alla färgerna!
Så på helgens kalas fick jag använda den för första gången. Åh, vilken fröjd det är!
Hoppade runt som en liten flicka i lägenheten! Haha!
Det är också en STOR fördel med att vara blond igen, för då kan jag använda färg igen! Det blir lite automatiskt att jag köper färglösa kläder i svart, brunt och grått när jag har ett eldigt rött/orange hår och sminket blir bara i bruna nyanser. Är lite rädd för att se ut som en stoppskylt annars...
Men nu är det ingen stopp på den fronten! Hej och hå!
Blev nästan lite deppig i helgen när jag rotade genom garderoben på jakt efter en kalas outfit och det enda jag hittade var svart... Svart i all ära men liiiite färg borde jag ju hitta!
Så det lär ju också bli en förändring under våren - det ska in mer färg i min garderob!
Inte nog med att jag saknar våren något helt galet och all färg som kommer med våren, så är det lika tomt på färg i min tillvaro och omgivning. Avsaknaden av färg gör mig liksom lite ledsen och obekväm...
För att motverka lite av den känslan och proppa in mer färg i mitt liv där jag i alla fall har lite kontroll, min lite kaosartade vardag, så har jag handlat lite nytt smink!
Jag köpte en exakt likadan 180 palett som jag hade innan branden från Kosmetikan.se. Den mest underbara palett man kan tänka sig! Det är en lycka att öppna och titta i den. Man vill bara mumsa i sig alla färgerna!
Så på helgens kalas fick jag använda den för första gången. Åh, vilken fröjd det är!
Hoppade runt som en liten flicka i lägenheten! Haha!
Det är också en STOR fördel med att vara blond igen, för då kan jag använda färg igen! Det blir lite automatiskt att jag köper färglösa kläder i svart, brunt och grått när jag har ett eldigt rött/orange hår och sminket blir bara i bruna nyanser. Är lite rädd för att se ut som en stoppskylt annars...
Men nu är det ingen stopp på den fronten! Hej och hå!
Blev nästan lite deppig i helgen när jag rotade genom garderoben på jakt efter en kalas outfit och det enda jag hittade var svart... Svart i all ära men liiiite färg borde jag ju hitta!
Så det lär ju också bli en förändring under våren - det ska in mer färg i min garderob!
Mer färg åt folket!
Den underbara 180 paletten:
En skymt av de koppriga, guldiga och rostiga färgerna i sminkningen från lördagens kalas.
En helg i matens tecken.
Under helgen har vi haft besök av min svägerska som mellanlandade här innan hon skulle vidare hem efter sin semester. I vår redan trånga lägenhet lyckades vi klämma in en person till, vilket egentligen inte borde vara tekniskt möjligt... men jo då!
I och med det så fanns det omöjligt plats att ens vara i lägenheten och man kunde ju glömma att försöka laga mat... Så det har blivit en hel del restaurangbesök i helgen.
I fredags besökte vi Chill outs riktiga restaurang i slottsstaden och åt oss mätta på nästan allt dom hade! Herregud vad vi åt! Supertrevligt att de äntligen öppnat ett riktigt ställe att sitta och äta på. Tummen upp för det!
När jag vaknade på lördagsmorgonen hade de andra två, som varit vakna en timme längre än jag, bestämt att vi skulle åka och äta brunch till frukost. Sagt och gjort. På med kläderna och iväg till en amerikansk pub på Östra Förstadsgatan som serverade, tro det eller ej, amerikansk brunch!
Så här såg menyn ut:
Varmt:
Scrambled eggs, bacon, corn on a cob, pancakes, fried chicken, veggie patty, roasted veggies.
Kallt:
Bean salad, potato salad, cole slaw, fruit salad, bread, veggies, cheese, ham, yoghurt, maple syrup, whipped cream, corn bread and brownie.
Så där satt vi i över en timme och åt oss riktigt mätta på allt! Nom nom nom!
Orkade knappt ta oss därifrån efter det...
På lördagskvällen befann jag mig hos JoaJoa och firade hans födelsedag. Vansinnigt trevligt på alla sätt och vis som vanligt! Där fick vi hemmalagad prinsesstårta med chokladmousse i! 100ggr bättre än en vanlig prinsesstårta kkan jag säga.
Till kvällsmat igår var vi sugna på indiskt och åkte så klart till Indian Haweli som är enligt mig Malmös bästa indiska restaurang. Där åt vi så man kunde ana chicken tikka masala krypa ut genom öronen på oss!
Så den här helgen kan man inte klaga på att man inte fått mat i alla fall... ingen risk att gå hungrig!
Nästa helg ska vi prova ett nyöppnat brunchställe vid Triangeln med underbara Emelie och Jonatan. Så då lär vi ju inte svälta då heller! Haha!
Det är ju helt klart en av de bästa sakerna med Malmö... All underbar mat!
I och med det så fanns det omöjligt plats att ens vara i lägenheten och man kunde ju glömma att försöka laga mat... Så det har blivit en hel del restaurangbesök i helgen.
I fredags besökte vi Chill outs riktiga restaurang i slottsstaden och åt oss mätta på nästan allt dom hade! Herregud vad vi åt! Supertrevligt att de äntligen öppnat ett riktigt ställe att sitta och äta på. Tummen upp för det!
När jag vaknade på lördagsmorgonen hade de andra två, som varit vakna en timme längre än jag, bestämt att vi skulle åka och äta brunch till frukost. Sagt och gjort. På med kläderna och iväg till en amerikansk pub på Östra Förstadsgatan som serverade, tro det eller ej, amerikansk brunch!
Så här såg menyn ut:
Varmt:
Scrambled eggs, bacon, corn on a cob, pancakes, fried chicken, veggie patty, roasted veggies.
Kallt:
Bean salad, potato salad, cole slaw, fruit salad, bread, veggies, cheese, ham, yoghurt, maple syrup, whipped cream, corn bread and brownie.
Så där satt vi i över en timme och åt oss riktigt mätta på allt! Nom nom nom!
Orkade knappt ta oss därifrån efter det...
På lördagskvällen befann jag mig hos JoaJoa och firade hans födelsedag. Vansinnigt trevligt på alla sätt och vis som vanligt! Där fick vi hemmalagad prinsesstårta med chokladmousse i! 100ggr bättre än en vanlig prinsesstårta kkan jag säga.
Till kvällsmat igår var vi sugna på indiskt och åkte så klart till Indian Haweli som är enligt mig Malmös bästa indiska restaurang. Där åt vi så man kunde ana chicken tikka masala krypa ut genom öronen på oss!
Så den här helgen kan man inte klaga på att man inte fått mat i alla fall... ingen risk att gå hungrig!
Nästa helg ska vi prova ett nyöppnat brunchställe vid Triangeln med underbara Emelie och Jonatan. Så då lär vi ju inte svälta då heller! Haha!
Det är ju helt klart en av de bästa sakerna med Malmö... All underbar mat!
Och så kastar jag in den passande Dagens Tristan här också!
fredag 25 januari 2013
Rädslan över att vara blond.
Nu vet jag att jag inte är dum eller korkad och jag hoppas jag blir tagen på allvar i alla fall fastän jag skulle vara blond. Det är i alla fall ingen rädsla längre... Jag har till och med bestämt mig att förbli blond nu ett jävla bra tag för jag är så trött på allt fix med att färga utväxter och pyssla med frissigt och torrt hår efter alla konstigheter man utsätter håret för. Nä, jag ska helt enkelt acceptera att jag är född blond och ska förbli det. Punkt slut.
Efter hela 3(!!) timmar hos min underbara och fantastiska frisör Jetmire hos Frisyrmakarna på Jägersro Center så är jag nu klippt och blonderad tillbaka till min ungefärliga hårfärg. Den ska ju blandas ihop med min egna färg och solblekas och mysas lite innan det ser helt naturligt ut, men jag är såååå nöjd!
En glad blondin helt enkelt.
Fick sitta i alienvärmaren en stund.
Blond och fin igen!
Sandlåda!
Välkommen hem till vår sandlåda!
I veckan har snickarna jobbat stenhårt för att riva upp vårt golv i vardagsrummet och skyffla ut all sand som låg under. När de hade ryckt ut de bitarna närmast balkongdörren, som blev vattenskadade efter branden, så visade sig stora gröna och lurviga mögelkolonier under plankorna, så jag är så vansinnigt tacksam att vi bestämde oss för att strida för att de skulle plocka upp golvet och lägga nytt. Vi var ju inne på ett tag att låta bli eftersom golvet enbart sviktade lite på ca. 1kvm och golvet hade vi ju slipat och vaxat för bara ett år sen. Men nu är vi såååå glada för vårt nya golv som ska in!
Eftersom golvet vi hade är ett originalgolv från 50-talet så fanns det oftast inte pengar att lägga på trä för att bila upp golvet med och få det stabilt på den tiden. Sand däremot hade man massor av! Så det fick funka som grund under golvet. Det är en superfin sand som nästan är som timglassand, det liksom rinner mellan fingrarna och är helt värdelös att försöka flytta på! Det bara dammar!
Men våra duktiga snickarna har nu i 2 dagar skyfflat så svetten lackat och lastat 100 säckar sand á 10kg! Alltså en hel del jävla sand...
Idag ska det komma en lastbil och hämta skiten, och då hade de tänkt att den kunde stå med öppet flak utanför balkongen och så ska de kasta ner alltsammans där, från andra våningen! Ja... Hela kvarteret kommer bli dammigt! Haha!
Spännande det här... Men inom 2 veckor kommer vi ha ett nytt golv, vi kan få hem våra möbler och förhoppningsvis så kan vi köra och hämta Tristan!
.jpg)
I veckan har snickarna jobbat stenhårt för att riva upp vårt golv i vardagsrummet och skyffla ut all sand som låg under. När de hade ryckt ut de bitarna närmast balkongdörren, som blev vattenskadade efter branden, så visade sig stora gröna och lurviga mögelkolonier under plankorna, så jag är så vansinnigt tacksam att vi bestämde oss för att strida för att de skulle plocka upp golvet och lägga nytt. Vi var ju inne på ett tag att låta bli eftersom golvet enbart sviktade lite på ca. 1kvm och golvet hade vi ju slipat och vaxat för bara ett år sen. Men nu är vi såååå glada för vårt nya golv som ska in!
Eftersom golvet vi hade är ett originalgolv från 50-talet så fanns det oftast inte pengar att lägga på trä för att bila upp golvet med och få det stabilt på den tiden. Sand däremot hade man massor av! Så det fick funka som grund under golvet. Det är en superfin sand som nästan är som timglassand, det liksom rinner mellan fingrarna och är helt värdelös att försöka flytta på! Det bara dammar!
Men våra duktiga snickarna har nu i 2 dagar skyfflat så svetten lackat och lastat 100 säckar sand á 10kg! Alltså en hel del jävla sand...
Idag ska det komma en lastbil och hämta skiten, och då hade de tänkt att den kunde stå med öppet flak utanför balkongen och så ska de kasta ner alltsammans där, från andra våningen! Ja... Hela kvarteret kommer bli dammigt! Haha!
Spännande det här... Men inom 2 veckor kommer vi ha ett nytt golv, vi kan få hem våra möbler och förhoppningsvis så kan vi köra och hämta Tristan!
.jpg)
Så här bor vi just nu - i köket.
onsdag 23 januari 2013
I draw comics.
Fick en otroligt försenad julklapp av Joel igår men så himla värd att vänta på!
En bok om hur man ritar serier!
Det kan ju låta barnsligt men detta är för serietecknare och inget "från 10år" trams. (Kändes skönt att förklara detta tydligt... Jag vet inte varför. Ta mig seriöst nu liksom.)
Det var på Kickstarter som Joel hade hittat boken, som många andra grejer som han fastnar för och hjälper på traven, och nu 5 månader senare var den äntligen färdigtryckt och skickad hem till oss. Den är uppbyggd i kapitel där man först får en introduktion av till exempel perspektiv och visar en mängd av varianter allt från 1-, 2- och 3 punkts perspektiv osv. Efter introt finns det ca.10 sidor där det är linjerat så man själv kan öva på att rita i perspektiv av olika varianter.
Det finns kapitlen perspektiv, proportioner, komposition & layout och storytelling, alla bitar som krävs för en bra serie. Det märks också hur seriös boken är när Will Eisner, Stan Lee och Ryan Stegman sätter sitt namn på produkten.
En sådan bok borde alla som går serietecknarkursen, som jag fick förra hösten, få vid kursstart! Helt fantastiskt bok måste jag säga!
14 tummar upp!
En bok om hur man ritar serier!
Det kan ju låta barnsligt men detta är för serietecknare och inget "från 10år" trams. (Kändes skönt att förklara detta tydligt... Jag vet inte varför. Ta mig seriöst nu liksom.)
Det var på Kickstarter som Joel hade hittat boken, som många andra grejer som han fastnar för och hjälper på traven, och nu 5 månader senare var den äntligen färdigtryckt och skickad hem till oss. Den är uppbyggd i kapitel där man först får en introduktion av till exempel perspektiv och visar en mängd av varianter allt från 1-, 2- och 3 punkts perspektiv osv. Efter introt finns det ca.10 sidor där det är linjerat så man själv kan öva på att rita i perspektiv av olika varianter.
Det finns kapitlen perspektiv, proportioner, komposition & layout och storytelling, alla bitar som krävs för en bra serie. Det märks också hur seriös boken är när Will Eisner, Stan Lee och Ryan Stegman sätter sitt namn på produkten.
En sådan bok borde alla som går serietecknarkursen, som jag fick förra hösten, få vid kursstart! Helt fantastiskt bok måste jag säga!
14 tummar upp!
Artsy my good friends.
Som en del av mitt nya SmartPhoneliv har även fascinationen kring fotoredigering slagit till.
Det är ju helt vansinnigt kul!
Något så enkelt som en kran kan du ju bli hur artsy som helt.
Fick en kommentar av Fanny, på en av mina foton på Facebook, som lät så här:
Är den där bilden tagen i Instagram?
Jag svarade "Ja."
Och fick då svaret: "Jag är nästan lite stolt över dig sis!"
Det är visst en del som väntat på mitt kliv in i 2000-talet... Tur jag kan göra någon glad!
måndag 21 januari 2013
Att lösa världsproblem.
Vad skulle vi gjort utan te?
Drycken som gör att stora delar av världens befolkning sätter sig ner och filosoferar en stund... samtalar lite med sällskapet eller bordsgrannen. Drar en lättnadens suck och tittar på sin omgivning en stund.
Ja, tänk hur världen skulle se ut utan te.
Mary och jag löser alla världens problem på Hollandia och då alltid i sällskap av en STOR kopp te. Vi ska ju sitta där en stund så det krävs en rejäl kopp. Närhet till toa är också en god idé...
Likdant igår kväll när jag och mina kära man sitter i vår provisoriska soffa och kikar runtomkring oss på den enorma röra vi har, med vars en kopp te i handen, och känner ändå ett otroligt lugn inför alltsammans. Det kommer ju lösa sig. Inom sinom tid.
Te är verkligen något att räkna med känner jag.
Och kan man inte lösa problemet över en kopp te... ta då en kopp till.
Drycken som gör att stora delar av världens befolkning sätter sig ner och filosoferar en stund... samtalar lite med sällskapet eller bordsgrannen. Drar en lättnadens suck och tittar på sin omgivning en stund.
Ja, tänk hur världen skulle se ut utan te.
Mary och jag löser alla världens problem på Hollandia och då alltid i sällskap av en STOR kopp te. Vi ska ju sitta där en stund så det krävs en rejäl kopp. Närhet till toa är också en god idé...
Likdant igår kväll när jag och mina kära man sitter i vår provisoriska soffa och kikar runtomkring oss på den enorma röra vi har, med vars en kopp te i handen, och känner ändå ett otroligt lugn inför alltsammans. Det kommer ju lösa sig. Inom sinom tid.
Te är verkligen något att räkna med känner jag.
Och kan man inte lösa problemet över en kopp te... ta då en kopp till.
Dagens Tristan!
Det var länge sen vi hade en dagens Tristan, så varsegoda!
Lökigare katt än så här blir nog svårt att hitta...
Det där om att katter skulle hata vatten är definitivt en myt!
Lökigare katt än så här blir nog svårt att hitta...
Det där om att katter skulle hata vatten är definitivt en myt!
söndag 20 januari 2013
Fuuuuuult....
Att vissa människor gör vad som helst för lite uppmärksamhet/pengar är ju kanske ingen nyhet, men ändå så blir jag förvånad över allt de kan hitta på med!
Både Facebook och troligtvis Hotmail kör med riktad reklam till sina användare och ibland blir det lite lustigt eller komiskt och ibland lite skrämmande...
Jag har fått 3 mail den senaste veckan från en Annika Johansson där det står "Angående dina barn!" i ämnesraden. Hade jag haft barn hade jag självklart reagerat och klickat på mailet fortare än jag hunnit tänka!
Nu kan jag ju genomskådas skiten, eftersom jag inte har några barn, och kasta mailen direkt utan att läsa det.
Men det förvånar mig så himla mycket att man kan gå till sådana extrema grejer, som att spela på en mammas kärlek till sina barn, för att sälja en pryl? Är inte det lite sjukt?
Jag förstår varför Facebook har riktad reklam och att det ger ju så mycket mer utdelning. Troligtvis tycker även användaren att det är trevligare att få reklam som man kan relatera till eller ha användning av. Men steget sen till att ge mammor runt om i Sverige en hjärtattack lagom till frukost känns milslångt... Riktigt fult.
Både Facebook och troligtvis Hotmail kör med riktad reklam till sina användare och ibland blir det lite lustigt eller komiskt och ibland lite skrämmande...
Jag har fått 3 mail den senaste veckan från en Annika Johansson där det står "Angående dina barn!" i ämnesraden. Hade jag haft barn hade jag självklart reagerat och klickat på mailet fortare än jag hunnit tänka!
Nu kan jag ju genomskådas skiten, eftersom jag inte har några barn, och kasta mailen direkt utan att läsa det.
Men det förvånar mig så himla mycket att man kan gå till sådana extrema grejer, som att spela på en mammas kärlek till sina barn, för att sälja en pryl? Är inte det lite sjukt?
Jag förstår varför Facebook har riktad reklam och att det ger ju så mycket mer utdelning. Troligtvis tycker även användaren att det är trevligare att få reklam som man kan relatera till eller ha användning av. Men steget sen till att ge mammor runt om i Sverige en hjärtattack lagom till frukost känns milslångt... Riktigt fult.
lördag 19 januari 2013
Sminkväskans återkomst.
Efter branden har jag sörjt min sminkväska något enormt!
5 års samlade av smink, färger, läppstift, lösfransar... ja, allt mellan himmel och jord är borta.
Usch och fy...
Mycket personligt värde i den där väskan eftersom vi gjort mycket roligt ihop, väskan och jag. Alla filmer, musikvideor, modevisningar eller fotograferingar.... Listan är lång!
Men jag har försökt hålla humöret uppe genom att blicka framåt och leta efter liknande paletter och grejer som jag hade innan och ska väl troligtvis får ihop en ny sminkväska.
Det kommer ta enormt mycket tid och det är svårt... men jag är positiv än så länge!
Det verkar stunda nya sminkjobb efter sommaren, som jag kommer dela med mig av vid ett annat tillfälle, och då måste jag ju ha någon typ av bas med smink att använda.
Idag köpte jag lite lösfransar minsann!
Alltid lika lyxigt och kul med lite fransar.
Det är inte så vansinnigt dyrt heller och bra att ha ett litet lager av.
De behövs oftare än man tror...
5 års samlade av smink, färger, läppstift, lösfransar... ja, allt mellan himmel och jord är borta.
Usch och fy...
Mycket personligt värde i den där väskan eftersom vi gjort mycket roligt ihop, väskan och jag. Alla filmer, musikvideor, modevisningar eller fotograferingar.... Listan är lång!
Men jag har försökt hålla humöret uppe genom att blicka framåt och leta efter liknande paletter och grejer som jag hade innan och ska väl troligtvis får ihop en ny sminkväska.
Det kommer ta enormt mycket tid och det är svårt... men jag är positiv än så länge!
Det verkar stunda nya sminkjobb efter sommaren, som jag kommer dela med mig av vid ett annat tillfälle, och då måste jag ju ha någon typ av bas med smink att använda.
Idag köpte jag lite lösfransar minsann!
Alltid lika lyxigt och kul med lite fransar.
Det är inte så vansinnigt dyrt heller och bra att ha ett litet lager av.
De behövs oftare än man tror...
Nytt projekt!
Man ska ju inte ha för många projekt igång samtidigt... och jag börjar närma mig den gränsen nu tror jag. Men ändå var jag tvungen att klämma in ett liiiiitet projekt till.
Nämligen att inviga min fin fina symaskin!
Idag svängde jag förbi Stoff o Stil en snabbis för Joel skulle köpa spolarvätska på Biltema och dit ville minsann inte jag. Det första jag ser när jag kommer innanför dörren är korgen med mönster för 10kr styck och började bläddra. Hittade ett mönster på en kofta som jag faktiskt tittat på i lite olika butiker men aldrig köpt, och bestämde mig nu för att sy en egen. Mönstret hade den försäkrande klistermärket EASY på sig, så detta kommer nog gå finemang!
Hittade mig ett underbart tyg också.
Så där lagom psykedeliskt och Therese-igt!
Secondhandshopping och tårtätande!
För att fira att Marias examen som alldeles utomordentlig och fantastisk förskollärare så tog vi en sväng genom en del av Malmös secondhandbutiker och sökte efter det där speciella fyndet. Men för min del blev minsann inget fynd... Lite trist!
Jag blir av någon anledning lite snål när det kommer till second hand. Kan inte ge allt för många guldpengar för ett plagg. Är det begagnat så är det och då får priset också vara därefter och inte upphypat för att det är inne med second hand.
Men Mary hittade ju så klart supersöta klänningar som hon skulle sy lite på och som passade hennes stil alldeles utmärkt. Hon är ju inte loppisdrottningen för ingenting!
Vi begav oss runt lunch till vårt favoritfik Hollandia för standard tårta och te.
Bättre än så är det svårt att ha det... mums!
Ja, vi fick i oss en mastig macka innan vi tryckte i oss den enorma tårtbiten, så det kändes mer okej.
Men det kändes som man firade i alla fall!
Efter vår 2½ timmes lunch (!) så gick vi i lite vanliga butiker och äntligen hittade jag saker! Ibland är modet helt fel och jag hittar inte någonting på 6 månader eller så är det helt i min smak, så som vårmodet är i år, och då skulle jag kunna köpa allt i butikerna och ta med hem! Känns som de tänkte på mig när de gjorde vårens kollektion... Ojoj!
Dock hände en lite rolig grej. Eller kanske lite oroväckande.
Jag hittade ett par gröna byxor som jag blev helt förälskad i och bestämde mig för att ha. När jag stod i omklädningsrummet inser jag att jag har haft ett par exakt likadana byxor första året på gymnasiet... Jag har alltså blivit så gammal att modet som var inne när jag var "ung" har kommit tillbaka!
Herregud vilken ångest det ger då!
Tack för den liksom...
Jaja... Byxorna är i alla fall awsome och jag älskar dom.
torsdag 17 januari 2013
Uppdatering kring Tristan.
Får en del frågor om hur det är med vår lilla knaskatt som bor tillsvidare på Jordö, så han inte behöver bo här i all renovering och skit, och då kan jag inte förklara bättre än att visa de uppdateringsmail jag får från min svärmor med jämna mellanrum.
Så här kan det låta:
(Ps. Morrisse är Tristans halvsyster som bor på Jordö.)
Så här kan det låta:
(Ps. Morrisse är Tristans halvsyster som bor på Jordö.)
Nu har vi varit ute i minus 12. Det var mycket för kallt kan jag tala om. Som tur är har Göran gjort gångar så vi slipper gå i den djupa (för en katt) snön, men det är ju fortfarande svinkallt på marken och i luften.
Vi gick vanliga rundan ner mot sjön men när vi kom ner till vägen så ville Tristan vända. Han gick med bestämda steg tillbaka uppför backen trots att Morrisse ylade att han skulle komma med ner till stora stenen och jaga möss. När vi kom upp till uterummet så gick han direkt till luckan men den var ju stängd pga kylan, och då blev han mycket olycklig och vägrade gå därifrån. Han stod med huvudet under överhänget som en tjurig oxe. Jag ville inte bråka med honom vid just luckan så jag lämnade honom och gick in och öppnade luckan. Han blev mycket nöjd över att kunna gå in och kurrade och trampade runt.
20 sekunder senare kom Morrisse infarande som en dåre genom luckan och skrek att det går för faen inte att vara ute idag. Nej, vi sa ju det.
Efter andrafrukosten gick Tristan och la sej vid brasan, klok katt, medan Morrisse springer fram och tillbaka vid dörren och skriker. Jag har släppt ut henne två gånger (12 sekunder per gång). Hon fattar liksom inte att de ser skönt ut inifrån men är otäckt ute. Det fattade Tristan direkt.
Hon har nu lärt sej att gå på toa ute, dessvärre. I går när vi var nere vid stora stenen och jagade möss så började hon yla olyckligt och snurra runt. Sen började hon krafsa i den djupa nysnön, hål efter hål och till sist satte hon sej i snön och bajsade en stor hög. Sen blev hon olycklig igen för när hon krafsade snö över så smälte den ju på det varma bajset….. Hon krafsade och krafsade och till sist var hon nöjd.
Idag fick Tristan och jag vänta på henne medan hon snurrade runt och grävde i snöhögen bredvid stigen (djupaste sidan naturligtvis) och skrek när det var kallt att sätta ner den lilla rumpan i den 12 grader kalla snön, men hon var så pinknödig att till sist kissade hon ändå. Det gick bättre att gräva snö över kissfläcken, så hon var i alla fall nöjd med det. Det är därför vi kallar henne fribajsaren numera.
Tristan och Morrisse i sitt klätterträd.
Bokat konsertbiljetter!
Fler roliga saker som förgyller vardagen är när man får gå på konsert!
Det är ju så förbaskat kul!
Alla glada människor, musiken, trycket och allt på samma gång. Åh... så underbart!
Denna gången är det Joel, Lellky och jag som ska bege oss till hemtrevliga och mysiga Vega i Köpenhamn och se Crystal Castles. Ett elektroniskt punkband kan man väl kalla det... Underligt och knarkat som bara attans i alla fall, så det lär bli en upplevelse!
Det är sån här musik som Joel introducerat i mitt liv, som jag aldrig trodde jag skulle lyssna på... Men man ska vara öppen för det mesta. Vet aldrig vad man missar!
Det är ju så förbaskat kul!
Alla glada människor, musiken, trycket och allt på samma gång. Åh... så underbart!
Denna gången är det Joel, Lellky och jag som ska bege oss till hemtrevliga och mysiga Vega i Köpenhamn och se Crystal Castles. Ett elektroniskt punkband kan man väl kalla det... Underligt och knarkat som bara attans i alla fall, så det lär bli en upplevelse!
Det är sån här musik som Joel introducerat i mitt liv, som jag aldrig trodde jag skulle lyssna på... Men man ska vara öppen för det mesta. Vet aldrig vad man missar!
Äntligen!
En sådan befriande känsla att få sitta i lugn och ro och rita!
Jag har verkligen längtat!
Dock har inspirationen varit på minus 450 sen långt innan jul... och ännu värre efter branden. Men det känns som vakuumet börjar släppa och det är ett otroligt bra tecken att jag kan få ritat lite.
Fjorton tummar upp för det!
Så äntligen fick Steampunk- hunden färg på sin väst och skjorta.
Stilig som attans blev han!
Jag har verkligen längtat!
Dock har inspirationen varit på minus 450 sen långt innan jul... och ännu värre efter branden. Men det känns som vakuumet börjar släppa och det är ett otroligt bra tecken att jag kan få ritat lite.
Fjorton tummar upp för det!
Så äntligen fick Steampunk- hunden färg på sin väst och skjorta.
Stilig som attans blev han!
Så här snygg blev han i lite mer färg:
Har ju självklart Totoro till hjälp! <3
Sen ska jag även dela med mig av mitt nästa projekt. Än så länge är det bara en miljon linjer... Men det ska bli ett steampunkbröllop! Knasigt och roligt med massor av färger och underliga former.
onsdag 16 januari 2013
Surrealism så här en onsdag.
Ni som känner mig vet att jag har någon underlig kärlek till surrealism inom konsten.
Det är på något sätt det, surrealismen alltså, som symboliserar konst för mig i grund och botten. Att all konst ska få vara lite surrealistisk för att få betraktaren att lyfta på ena ögonbrynet och behöva tänka två gånger. Vad är det jag ser? och varför tolkar jag det så?
Det är ju så häftigt! Tänk att bråka med människors konkrettänkande hjärnor på det viset... Vansinnigt kul!
Genom en vän hittade jag konstnären Thomas Barbéy som håller på med fotosurrealism. En uttrycksform som är väldigt tacksam att jobba med när det kommer till surrealism och att ändra på småsaker så det ser så äkta ut.
Hans bilder får mig att tänka, fundera och dom inspirerar mig att sätta mig att måla omedelbart!
Tredje bilden på paret som går "under" bassängen är min favorit. Helt magisk!
Det är på något sätt det, surrealismen alltså, som symboliserar konst för mig i grund och botten. Att all konst ska få vara lite surrealistisk för att få betraktaren att lyfta på ena ögonbrynet och behöva tänka två gånger. Vad är det jag ser? och varför tolkar jag det så?
Det är ju så häftigt! Tänk att bråka med människors konkrettänkande hjärnor på det viset... Vansinnigt kul!
Genom en vän hittade jag konstnären Thomas Barbéy som håller på med fotosurrealism. En uttrycksform som är väldigt tacksam att jobba med när det kommer till surrealism och att ändra på småsaker så det ser så äkta ut.
Hans bilder får mig att tänka, fundera och dom inspirerar mig att sätta mig att måla omedelbart!
Tredje bilden på paret som går "under" bassängen är min favorit. Helt magisk!
tisdag 15 januari 2013
Ska man?
En av de få saker som jag faktiskt tycker verkar vettigt med nyare telefoner är hur bra kamerorna är i dem. Så att ta bilder när som helst och var som helst är ju himla trevligt.
Nu är jag i valet och kvalet - bör jag skaffa Instagram?
Jag har ju en sån där smartphone numera och jag gillar foton. Är ju rädd för att bli beroende som alla andra, och börja fota allt jag gör eller ännu värre... det jag äter varje dag!
Nja... jag får nog tänka över detta en gång till känner jag.
Någon med tips kring ämnet?
Nu är jag i valet och kvalet - bör jag skaffa Instagram?
Jag har ju en sån där smartphone numera och jag gillar foton. Är ju rädd för att bli beroende som alla andra, och börja fota allt jag gör eller ännu värre... det jag äter varje dag!
Nja... jag får nog tänka över detta en gång till känner jag.
Någon med tips kring ämnet?
måndag 14 januari 2013
Han där som skapar all snö...
... jag skulle vilja ha ett allvarligt snack med honom!
Varför ska det snöa nu?
Jag önskade mig lite vårsol och fick snö i drivor!
Nää.... inte okej.
Examinationen gick bra igår.
Jag blev inte sönderhackad och matad till hundarna, så att säga!
Nu ska jag bara kolla genom texten med alla pointers som jag fick igår, ändra och förbättra och skicka in till examinatorn. Göttans bananer!
För övrigt så är jag så irriterad att jag kunde spricka på min mentor. Skulle webbregistrera mig igår på den kommande kursen och ju fortare man gör det desto fortare får man denna månadens CSN. Enkel matematik och jag behöver de där pengarna om jag ska få gå till frisören någon gång!
Försökte flera gånger men det gick inte att webbregistrera mig!
Fick höra från en klasskamrat att mentorn inte har godkänt och skickat in våra omdömen från praktiken och därför kan jag inte börja nästa termin och får inget CSN!
Va faaaan liksom!
Praktiken var ju klar i början av december! USELT!
Så nu har jag, och andra i klassen, skickat arga mail och lämnat röstmeddelande till mentorn.
Hoppas han får tummarna ur snart... Grr...
Varför ska det snöa nu?
Jag önskade mig lite vårsol och fick snö i drivor!
Nää.... inte okej.
Examinationen gick bra igår.
Jag blev inte sönderhackad och matad till hundarna, så att säga!
Nu ska jag bara kolla genom texten med alla pointers som jag fick igår, ändra och förbättra och skicka in till examinatorn. Göttans bananer!
För övrigt så är jag så irriterad att jag kunde spricka på min mentor. Skulle webbregistrera mig igår på den kommande kursen och ju fortare man gör det desto fortare får man denna månadens CSN. Enkel matematik och jag behöver de där pengarna om jag ska få gå till frisören någon gång!
Försökte flera gånger men det gick inte att webbregistrera mig!
Fick höra från en klasskamrat att mentorn inte har godkänt och skickat in våra omdömen från praktiken och därför kan jag inte börja nästa termin och får inget CSN!
Va faaaan liksom!
Praktiken var ju klar i början av december! USELT!
Så nu har jag, och andra i klassen, skickat arga mail och lämnat röstmeddelande till mentorn.
Hoppas han får tummarna ur snart... Grr...
Tror ni det hjälper att ställa sig utanför hans kontor och se ut och låta som flickan på bilden?
Kanske värt ett försök.
söndag 13 januari 2013
Ännu en måndag.
Livet verkar gå vidare minsann!
Är inte så illa om man tänker efter...
Antalet svordomar åt nya telefonen sen igår: 4.
Uppdateringar kring lägenheten: 0.
Idag är det sista examinationen för höstterminen i alla fall!
Wooho! Sen är det dags att lägga den bakom sig och blicka till nästa kurs som börjar på måndag. Ingen rast, ingen ro här inte.
Hela helgen har gått åt att jobba med min gestaltning, alltså det jag ska visa på examinationen, vi kör inga salstentor inte. Nix pix!
I mitt arbete har jag skrivit om datorspel och skolan och hur dessa två skulle kunna kombineras i ett vansinnigt bra samarbete för elevers vilja att skapa. I projektet som gjordes under hösten jobbade jag även med elever som använde sig av MineCraft för att göra sina uppgifter, vilket var såååå spännande!
Så nu har jag själv fått krypa till korset och göra min egen MineCraft-film!
Det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga... ojoj...
Så jag bjöd in Axel och JoaJoa att hjälpa mig med den tekniska biten men även spela statister i min film! Det blev faktiskt riktigt bra och jag är nöjd med slutresultatet faktiskt. Hoppas bara klassen tycker desamma...
På tal om något helt annat, så är jag otroligt sugen på att göra sånna här små gulliga bollar!
Helt galet bedårande och praktiska faktiskt.
Borde nog ha en i varje rum... hmm....
Är inte så illa om man tänker efter...
Antalet svordomar åt nya telefonen sen igår: 4.
Uppdateringar kring lägenheten: 0.
Idag är det sista examinationen för höstterminen i alla fall!
Wooho! Sen är det dags att lägga den bakom sig och blicka till nästa kurs som börjar på måndag. Ingen rast, ingen ro här inte.
Hela helgen har gått åt att jobba med min gestaltning, alltså det jag ska visa på examinationen, vi kör inga salstentor inte. Nix pix!
I mitt arbete har jag skrivit om datorspel och skolan och hur dessa två skulle kunna kombineras i ett vansinnigt bra samarbete för elevers vilja att skapa. I projektet som gjordes under hösten jobbade jag även med elever som använde sig av MineCraft för att göra sina uppgifter, vilket var såååå spännande!
Så nu har jag själv fått krypa till korset och göra min egen MineCraft-film!
Det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga... ojoj...
Så jag bjöd in Axel och JoaJoa att hjälpa mig med den tekniska biten men även spela statister i min film! Det blev faktiskt riktigt bra och jag är nöjd med slutresultatet faktiskt. Hoppas bara klassen tycker desamma...
På tal om något helt annat, så är jag otroligt sugen på att göra sånna här små gulliga bollar!
Helt galet bedårande och praktiska faktiskt.
Borde nog ha en i varje rum... hmm....
lördag 12 januari 2013
Jag låter som min mamma.
Jag har nu under tid börjat acceptera det faktum att jag måste ta klivet in i 2000-talet... Detta genom att faktiskt skaffa mig en smartphone.
Jag har haft en trogen tjänare med knappar de senaste 4 åren och den har gjort sitt jobb alldeles utmärkt ska jag ta och berätta. Han är verkligen som en liten kompis. Alltid där för en och fungerar som den ska.
Nu har han börjat få lite år på nacken och det började märkas. Minnet var lite dåligt. Fick lite fnatt och knasade sig. Hörde dåligt. Tog tupplur när det passade honom. Sånt som man inte vill ha när det gäller något så pass viktigt, i alla fall i mitt liv, som sin telefon.
Så jag har började ta steget mot övergången att byta.
Jag beställde mig ett abonnemang och fick detta hemskickat igår. Trodde jag hade tid på mig att säga adjö till min lille trotjänare men icke!
Jag hämtade ut mitt nya simkort på posten vid 12 och någon gång efter 14 har Halebop spärrat mitt gamla simkort! Inte så konstigt att telefonen var tyst fram till kl.18 när jag upptäckte att simkortet av inaktivt! Så nu var jag tvungen att akut börja använda min nya telefon!
En övergång som jag hade velat ha långsam och säker... Som att få ut alla bilder och filmer ur min gamla telefon. Kopiera all kontakter. Allt sånt där!
Smartphone-världen är dryg att sätta sig in i!
Det kräver ett gmail-konto (hej, jag vill sälja min själ till Google!)
Allt måste kopplas samman, synkroniseras och funka.
Och när Google INTE fungerade igår kväll så var jag nära att skrika rakt ut!
Tack gode Gud att Joel finns som kan sånna här saker. Helvete.
Telefoner ska gå att ringa med. Skriva sms och ta ett och annat foto med.
Det ska finnas en kalender och någonstans man kan skriva anteckningar.
Och ALLTID fungera.
THAT'S IT!
... och just dessa orden är vad min mamma säger om telefoner. Suck....
Jag känner att denna övergångsperiod kommer bli smärtsam.
Tråk!
Tentan är inskickad och väntar nu spänt på kommentarer och opponering på den.
Jag ska även läsa alla andras tentor och kommentera... Dessutom planera inför måndagens gestaltning på examinationen, vilket är ett projekt som jag gjort 100ggr större än nödvändigt. Suck på mig själv...
Usch... jag saknar verkligen solen mer än jag trodde. Det suger att behöva känna sig instängd i lägenheten, som dessutom ekar för den är fortfarande tom på möbler!
Jag bara går runt och tråkar. Vill inte ta tag i någonting. Bara såsar runt.
Läser 4 rader i ett arbete... går till kylskåpet. Hittar inget. Går tillbaka till sängen (där jag pluggar), kollar FB, läser nyheterna, kollar nått avsnitt på TV3Play, läser 5 rader i ett arbete, går till kylskåpet. Som så klart fortfarande är tomt!
Gah... Så trött på mig själv!
Jag ska även läsa alla andras tentor och kommentera... Dessutom planera inför måndagens gestaltning på examinationen, vilket är ett projekt som jag gjort 100ggr större än nödvändigt. Suck på mig själv...
Usch... jag saknar verkligen solen mer än jag trodde. Det suger att behöva känna sig instängd i lägenheten, som dessutom ekar för den är fortfarande tom på möbler!
Jag bara går runt och tråkar. Vill inte ta tag i någonting. Bara såsar runt.
Läser 4 rader i ett arbete... går till kylskåpet. Hittar inget. Går tillbaka till sängen (där jag pluggar), kollar FB, läser nyheterna, kollar nått avsnitt på TV3Play, läser 5 rader i ett arbete, går till kylskåpet. Som så klart fortfarande är tomt!
Gah... Så trött på mig själv!
Åkte därför ner till mina päron igår kväll för middag och övernattning. Joel skulle jaga med min pappa, så de två roar sig i alla fall. Jag hoppas på lite studiero och motivation från min kära mor.
Det ser lite ljust ut i alla fall...
Ikväll ska vi fira kära Kristian på Vapiano! Verkligen nått att se fram emot!
Har även hört att Vapiano is the place när det kommer till mumsiga viner!
Italienare ska ju kunna sin sak när det kommer till vin.
torsdag 10 januari 2013
Trygghet.
Någon sorts av trygghet börjar infinna sig hos mig.
Jag sitter inte på nålar längre, som för 1 veckan sen. (Kan ju även bero på att de äntligen slutat smälla raketer!) Jag är nu ensam hemma hela dagarna eftersom Joel börjat jobba igen, och detta kändes som tidernas jobbigaste grej för bara två veckor sen. Jag var så rädd för att vara ensam hemma. Ingenstans kändes tryggt. Jag låg mest i sovrummet under täcket med stängd dörr, de få gånger jag var ensam, för att känna mig det minsta trygg.
Jag är otroligt tacksam för att jag går i genom detta med Joel, för hade detta hänt mig när jag bodde själv så vet jag inte om jag hade klarat det. För jag märker ju att vi båda har bieffekter av chock och stress. Kanske till med en släng av trauma.
Nu längtar jag efter sol och vår.
Det är vad vi behöver, Joel och jag.
Ju fler besked vi får från snickare och försäkringsbolag, ju längre och längre blir tiden till slutdatumet, då lägenheten ska vara färdig. Vi kommer sitta fast här ett bra tag till...
Men att få kunna gå ut härifrån, känna solen mot ansiktet och få lite fräknar på näsan, åka båt i skärgården och titta på solnedgången - Det hade gjort oss gott!
Åh, snälla solen kom nu!
Jag sitter inte på nålar längre, som för 1 veckan sen. (Kan ju även bero på att de äntligen slutat smälla raketer!) Jag är nu ensam hemma hela dagarna eftersom Joel börjat jobba igen, och detta kändes som tidernas jobbigaste grej för bara två veckor sen. Jag var så rädd för att vara ensam hemma. Ingenstans kändes tryggt. Jag låg mest i sovrummet under täcket med stängd dörr, de få gånger jag var ensam, för att känna mig det minsta trygg.
Jag är otroligt tacksam för att jag går i genom detta med Joel, för hade detta hänt mig när jag bodde själv så vet jag inte om jag hade klarat det. För jag märker ju att vi båda har bieffekter av chock och stress. Kanske till med en släng av trauma.
Nu längtar jag efter sol och vår.
Det är vad vi behöver, Joel och jag.
Ju fler besked vi får från snickare och försäkringsbolag, ju längre och längre blir tiden till slutdatumet, då lägenheten ska vara färdig. Vi kommer sitta fast här ett bra tag till...
Men att få kunna gå ut härifrån, känna solen mot ansiktet och få lite fräknar på näsan, åka båt i skärgården och titta på solnedgången - Det hade gjort oss gott!
Åh, snälla solen kom nu!
Lite idealtrams...
Ja, nu ska Fröken Ekstedt ge sig in i feministdebatten.
Hej och hå vad det kan gå!
Jag undviker att ge mig in i liknande diskussioner. Många har undrat varför och det är av den enkla anledningen att jag har åsikter som jag är bekväm med, inget jag behöver skylta om eller diskutera djupare. Ovanpå alltsammans har jag andra hjärtefrågor som driver mig mer än debatten kring feminism eller genus. Ganska enkelt.
Men nu ska jag minsann göra ett undantag!
Det kan bero på att bilden är i ett sammanhang som jag känner till och vet en hel del om, nämligen sminkbranschen. Alla bilder tagna på smink som sitter på affischer, reklampelare eller i reklamfilmer på tv ÄR fake. Det har alltid varit så och kommer förbli så. (Det är nog därför jag inte blir så upprörd heller när folk diskuterar ämnet annars, för jag vet att alla reklambilder på smink ljuger... Anyway. Bara en parantes.)
Dock kunde jag inte låta bli att bli otroligt irriterad när bilden nedan ploppade upp på MACs kommande vårkollektion Strength och där MAC använt en bodybuilder som modell och där företaget får mängder av rosor och hejrop för just detta val av modell.
Hur är detta någonting positivt?
Kvinnan på bilden är mer förstörd inuti sin kropp än en de smala tjejer som annars står för MACs ansikte utåt. Inget av dessa två ideal eller kroppsbilder är ens i närheten av hälsosamma!
Tjejer, som ofta deltar i olika feministdebatter, rosar denna bild för den äntligen visar en stark kvinna som inte ser ut som idealet där man ska vara trådsmal, och utbryter "Äntligen finns det hopp för världen!"
Här är ett exempel: http://jezebel.com/5973202/mac-put-a-female-bodybuilder-in-a-makeup-ad-and-its-beautiful
Men HALLÅ!
Sakta i backarna och kom ner på jorden...
Kvinnan på bilden är på gränsen att träna sönder sin kropp. Hon har också med stor sannolikhet tagit preparat för att kunna skapa sin kropp och få så pass djupa och framträdande muskler som hon har. Varför är detta något vi skulle förespråka? Jag säger inte heller att anorexiafallen som annars pryder framsidan på ELLE är ett bra ideal eller något att sträva efter, långt ifrån. Men att lovprisa detta är så fullt med dubbelmoral så jag mår illa!
Hej och hå vad det kan gå!
Jag undviker att ge mig in i liknande diskussioner. Många har undrat varför och det är av den enkla anledningen att jag har åsikter som jag är bekväm med, inget jag behöver skylta om eller diskutera djupare. Ovanpå alltsammans har jag andra hjärtefrågor som driver mig mer än debatten kring feminism eller genus. Ganska enkelt.
Men nu ska jag minsann göra ett undantag!
Det kan bero på att bilden är i ett sammanhang som jag känner till och vet en hel del om, nämligen sminkbranschen. Alla bilder tagna på smink som sitter på affischer, reklampelare eller i reklamfilmer på tv ÄR fake. Det har alltid varit så och kommer förbli så. (Det är nog därför jag inte blir så upprörd heller när folk diskuterar ämnet annars, för jag vet att alla reklambilder på smink ljuger... Anyway. Bara en parantes.)
Dock kunde jag inte låta bli att bli otroligt irriterad när bilden nedan ploppade upp på MACs kommande vårkollektion Strength och där MAC använt en bodybuilder som modell och där företaget får mängder av rosor och hejrop för just detta val av modell.
Hur är detta någonting positivt?
Kvinnan på bilden är mer förstörd inuti sin kropp än en de smala tjejer som annars står för MACs ansikte utåt. Inget av dessa två ideal eller kroppsbilder är ens i närheten av hälsosamma!
Tjejer, som ofta deltar i olika feministdebatter, rosar denna bild för den äntligen visar en stark kvinna som inte ser ut som idealet där man ska vara trådsmal, och utbryter "Äntligen finns det hopp för världen!"
Här är ett exempel: http://jezebel.com/5973202/mac-put-a-female-bodybuilder-in-a-makeup-ad-and-its-beautiful
Men HALLÅ!
Sakta i backarna och kom ner på jorden...
Kvinnan på bilden är på gränsen att träna sönder sin kropp. Hon har också med stor sannolikhet tagit preparat för att kunna skapa sin kropp och få så pass djupa och framträdande muskler som hon har. Varför är detta något vi skulle förespråka? Jag säger inte heller att anorexiafallen som annars pryder framsidan på ELLE är ett bra ideal eller något att sträva efter, långt ifrån. Men att lovprisa detta är så fullt med dubbelmoral så jag mår illa!
Dock förstår jag vad MAC vill ha fram med sin bild, nämligen en urstark modern amazonkvinna som kan bära deras kommande kollektion, som just är Strength. Inga konstigheter där.
Men att tycka att "vinden vänder för modevärlden" och sätta MAC på någon pidestal för att kvinnan inte är undernärd, är bara så fel.
Fotnot: Kollektionen är för övrigt assnygg och har massor av mumsiga färger inför våren.
tisdag 8 januari 2013
Bästaste svärfar!
Han tänker då på allt, min kära svärfar!
När han hörde att jag, som jobbat med foto i 6 år, aldrig haft ett ordentligt redigeringsprogram så skickade han efter Adobe Elements 11 till mig!
Guldkorn i den brända vardagen! <3
När han hörde att jag, som jobbat med foto i 6 år, aldrig haft ett ordentligt redigeringsprogram så skickade han efter Adobe Elements 11 till mig!
Guldkorn i den brända vardagen! <3
Uppdatering kring lägenheten.
Jag behöver skriva av mig kring alla uppdateringar kring lägenheten, så jag sen kan gå tillbaka och få lite ordning på mig själv. Jag är fortfarande i alzheimers-träsket och minns ju knappt var sängen är eller hur jag själv ser ut...
Igår kom det några trevliga snickare som skulle titta på balkongen och se vad som ska göras. De konstaterade att vår balkong är så pass gammal, så det finns inga "reservdelar" till den, så det man tänker göra är att plocka ut hela balkongen i delar, svetsa, blästra och måla om allt och sedan sätta tillbaka den. Hur sjukt låter inte detta?!
Men jo, det ska inte vara nått problem uppenbarligen... De var bara tvungna att hyra lyftkran.
Hopp... Så smidigt då.
Kruxet är bara att det skulle ta minst en månad innan de kommer hit och plockar ner skiten... en månad att göra vid alla delar och sen ska de sätta tillbaka alltsammans. Under tiden kan man inte byta fönster och dörr in till lägenheten, eftersom de måste plombera (?!) vår lägenhetsdörr under tiden vi är utan balkong, för att vi 1) inte ska ramla ut och 2) för att ingen ska kunna ta sig in.
Vilket gör att de kan inte byta fönster och dörr förrän balkongnissarna är klara... Vilket kan ta upp till 3 månader!
Sen har vi inte börjar tala om renoveringen INNE i lägenheten än!
Gah... Helvete! Skit!
Så detta är vad vi måste stå ut med, i värsta fall, upp till 6 månader!
(Försök skaffa en snickare när det börjar närma sig sommar när alla ska sätta upp nya staket eller måla om huset... värdelöst!)
Så 4 minuters brand av en jävla nyårsraket har gjort vårt liv till ett kaos i ett halvår framöver... Tack så jävla mycket! Hoppas du drunknar i en vattenpöl!
(Märkt att jag kommit till stadiet där ilskan sätter in förresten... Trevligt.)
Tills dess fortsätter jag drömma på Hemnet. Den lilla tröst och drömmande jag har kvar när jag sitter i vårt provisoriska vardagsrum i vår improviserade soffa!
Igår kom det några trevliga snickare som skulle titta på balkongen och se vad som ska göras. De konstaterade att vår balkong är så pass gammal, så det finns inga "reservdelar" till den, så det man tänker göra är att plocka ut hela balkongen i delar, svetsa, blästra och måla om allt och sedan sätta tillbaka den. Hur sjukt låter inte detta?!
Men jo, det ska inte vara nått problem uppenbarligen... De var bara tvungna att hyra lyftkran.
Hopp... Så smidigt då.
Kruxet är bara att det skulle ta minst en månad innan de kommer hit och plockar ner skiten... en månad att göra vid alla delar och sen ska de sätta tillbaka alltsammans. Under tiden kan man inte byta fönster och dörr in till lägenheten, eftersom de måste plombera (?!) vår lägenhetsdörr under tiden vi är utan balkong, för att vi 1) inte ska ramla ut och 2) för att ingen ska kunna ta sig in.
Vilket gör att de kan inte byta fönster och dörr förrän balkongnissarna är klara... Vilket kan ta upp till 3 månader!
Sen har vi inte börjar tala om renoveringen INNE i lägenheten än!
Gah... Helvete! Skit!
Så detta är vad vi måste stå ut med, i värsta fall, upp till 6 månader!
(Försök skaffa en snickare när det börjar närma sig sommar när alla ska sätta upp nya staket eller måla om huset... värdelöst!)
Så 4 minuters brand av en jävla nyårsraket har gjort vårt liv till ett kaos i ett halvår framöver... Tack så jävla mycket! Hoppas du drunknar i en vattenpöl!
(Märkt att jag kommit till stadiet där ilskan sätter in förresten... Trevligt.)
Tills dess fortsätter jag drömma på Hemnet. Den lilla tröst och drömmande jag har kvar när jag sitter i vårt provisoriska vardagsrum i vår improviserade soffa!
Doftljus med blåbärsmuffinsdoft.
Bättre än brandrök!
I'm not drunk...
... jo, det är nog bara att inse.... Jag saknar Tristan!
Kunde knappt få nog av honom i helgen när vi var i Blekinge och hälsade på. Han hade ju förstås inte tid att mysa med mig när han har en busig lillasyster som vill leka/bråka med honom hela tiden. Men mitt lilla mammahjärta smälte när han en natt kom in och väckte mig för han ville bli kliad på. Slickade mig på pannan och la sig i min famn.
Åh... Gulliga lilla fluff!
Många lååååånga timmar....
Ja, det märks att det är mitt i tentaskivandet.
Både här på bloggen och på Orkanenbiblioteket...
Jag hade ställt in mig på att behöva tenta om det här arbetet, eftersom jag har legat efter med allt efter branden. Eller rättare sagt min hjärna har legat efter. Hela mitt liv går lite i slow motion och det gör att det effektiva skrivandet blir extremt kortvarigt. Jag kanske kan få ur mig 10-20 minuter effektivt skrivande per dag. Inte mycket att hänga i julgranen ska jag ta och berätta...
Sen går det åt massor med tid att försöka medla mellan glasmästare, byggare, snickare och saneringfirmor som ska komma och hälsa på. Även försöka få svar på alla våra frågor och eventuellt när vi kan få tillbaka lägenhet och göra den beboelig igen. Joel och jag lägger även otaliga timmar på att försöka hitta ett nytt hem, där vi kan få börja om och tycka att det är roligt att komma hem. Där vi kan få känna oss trygga och känna oss som hemma. Ingen enkel uppgift kan jag säga... Alltid nått som inte blir som vi tänkt och vi får åka hem, till röran igen, lite besvikna.
Men i helgen som var åkte Joel och jag hem till svärföräldrarna och där fick jag en del skrivet faktiskt!
Det stället är helt isolerat från omvärlden och man blir inte störd av något. Möjligtvis en katt som vill bli kliad bakom örat, men inte mer än så.
Både här på bloggen och på Orkanenbiblioteket...
Jag hade ställt in mig på att behöva tenta om det här arbetet, eftersom jag har legat efter med allt efter branden. Eller rättare sagt min hjärna har legat efter. Hela mitt liv går lite i slow motion och det gör att det effektiva skrivandet blir extremt kortvarigt. Jag kanske kan få ur mig 10-20 minuter effektivt skrivande per dag. Inte mycket att hänga i julgranen ska jag ta och berätta...
Sen går det åt massor med tid att försöka medla mellan glasmästare, byggare, snickare och saneringfirmor som ska komma och hälsa på. Även försöka få svar på alla våra frågor och eventuellt när vi kan få tillbaka lägenhet och göra den beboelig igen. Joel och jag lägger även otaliga timmar på att försöka hitta ett nytt hem, där vi kan få börja om och tycka att det är roligt att komma hem. Där vi kan få känna oss trygga och känna oss som hemma. Ingen enkel uppgift kan jag säga... Alltid nått som inte blir som vi tänkt och vi får åka hem, till röran igen, lite besvikna.
Men i helgen som var åkte Joel och jag hem till svärföräldrarna och där fick jag en del skrivet faktiskt!
Det stället är helt isolerat från omvärlden och man blir inte störd av något. Möjligtvis en katt som vill bli kliad bakom örat, men inte mer än så.
Sen har det hjälp en hel del att sitta med kursare på Orkanen i tre dagar. Jag tror minsann, för första gången, att detta kan gå vägen! Det blir nog ett arbete av detta trotts allt!
Jag har ju fortfarande inte fått något betyg, så man ska inte ropa hej än... men det ser i alla fall inte nattsvart ut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)