Uppdatering kring Tristan.

Får en del frågor om hur det är med vår lilla knaskatt som bor tillsvidare på Jordö, så han inte behöver bo här i all renovering och skit, och då kan jag inte förklara bättre än att visa de uppdateringsmail jag får från min svärmor med jämna mellanrum.
Så här kan det låta:

(Ps. Morrisse är Tristans halvsyster som bor på Jordö.)

Nu har vi varit ute i minus 12. Det var mycket för kallt kan jag tala om. Som tur är har Göran gjort gångar så vi slipper gå i den djupa (för en katt) snön, men det är ju fortfarande svinkallt på marken och i luften. 

Vi gick vanliga rundan ner mot sjön men när vi kom ner till vägen så ville Tristan vända. Han gick med bestämda steg tillbaka uppför backen trots att Morrisse ylade att han skulle komma med ner till stora stenen och jaga möss. När vi kom upp till uterummet så gick han direkt till luckan men den var ju stängd pga kylan, och då blev han mycket olycklig och vägrade gå därifrån. Han stod med huvudet under överhänget som en tjurig oxe. Jag ville inte bråka med honom vid just luckan så jag lämnade honom och gick in och öppnade luckan. Han blev mycket nöjd över att kunna gå in och kurrade och trampade runt. 

20 sekunder senare kom Morrisse infarande som en dåre genom luckan och skrek att det går för faen inte att vara ute idag. Nej, vi sa ju det. 

Efter andrafrukosten gick Tristan och la sej vid brasan, klok katt, medan Morrisse springer fram och tillbaka vid dörren och skriker. Jag har släppt ut henne två gånger (12 sekunder per gång). Hon fattar liksom inte att de ser skönt ut inifrån men är otäckt ute. Det fattade Tristan direkt.

Hon har nu lärt sej att gå på toa ute, dessvärre. I går när vi var nere vid stora stenen och jagade möss så började hon yla olyckligt och snurra runt. Sen började hon krafsa i den djupa nysnön, hål efter hål och till sist satte hon sej i snön och bajsade en stor hög. Sen blev hon olycklig igen för när hon krafsade snö över så smälte den ju på det varma bajset….. Hon krafsade och krafsade och till sist var hon nöjd. 

Idag fick Tristan och jag vänta på henne medan hon snurrade runt och grävde i snöhögen bredvid stigen (djupaste sidan naturligtvis) och skrek när det var kallt att sätta ner den lilla rumpan i den 12 grader kalla snön, men hon var så pinknödig att till sist kissade hon ändå. Det gick bättre att gräva snö över kissfläcken, så hon var i alla fall nöjd med det. Det är därför vi kallar henne fribajsaren numera. 

Tristan och Morrisse i sitt klätterträd.