Rädslan över att vara blond.

Den där rädslan hade jag minsann glömt bort, förrän en vän till mig påminde mig, att för bara några år sen så vägrade jag att vara blond för jag var rädd att bli klassad som dum och korkad. Jag färgade håret regelbundet i olika röda nyanser för att bli tagen på allvar och inte bli stoppad i något fack "bland som andra blondinerna". Det är ju helt galet! Vem var det som hade mest förutfattade meningar egentligen - jag eller alla andra?

Nu vet jag att jag inte är dum eller korkad och jag hoppas jag blir tagen på allvar i alla fall fastän jag skulle vara blond. Det är i alla fall ingen rädsla längre... Jag har till och med bestämt mig att förbli blond nu ett jävla bra tag för jag är så trött på allt fix med att färga utväxter och pyssla med frissigt och torrt hår efter alla konstigheter man utsätter håret för. Nä, jag ska helt enkelt acceptera att jag är född blond och ska förbli det. Punkt slut.

Efter hela 3(!!) timmar hos min underbara och fantastiska frisör Jetmire hos Frisyrmakarna på Jägersro Center så är jag nu klippt och blonderad tillbaka till min ungefärliga hårfärg. Den ska ju blandas ihop med min egna färg och solblekas och mysas lite innan det ser helt naturligt ut, men jag är såååå nöjd!
En glad blondin helt enkelt.

Fick sitta i alienvärmaren en stund. 

Blond och fin igen!