42.

Det finns vissa saker man aldrig frågar andra... 
Det finns vissa saker du vill ta reda på själv... 
Det finns en hel del som du aldrig vill ha svar på. 

Jag känner att jag hamnat i en liten kris och den över ett litet litteraturseminarium på 3-5 minuter. Det ska handla om existentiella frågor hos barn och unga.

Jag har funderat mycket i mitt liv, det har alltid varit min grej som tonåring att tänka mycket. Under en period gick jag iväg till vattentornen i Ystad varje kväll för att titta på solnedgången och tänka, fundera och filosofera för mig själv. Där satt jag i timmar och tittade. Ibland bara för att känna eller finnas till.
Musik och konst är också två delar som följt mig åt och fått mig att fundera på saker jag aldrig trodde jag skulle ens skänka en tanke. Sätta mig in i andras livssituationer, känna andras smärta eller sprudla av glädje.
Jag har nog inte ifrågasatt min plats på jorden eller frågat mig (eller högre makt för den delen) varför jag finns här och vad mitt syfte är. Jag har varit ganska säker på att jag har en plats som alla andra och att jag hittar mitt eget syfte, och jag tror mitt syfte är att vara bildlärare. (Men det har jag inte kommit fram till förrän senare...)
Dock har jag aldrig vågat ifrågasätta vad mitt syfte är i rädsla för att låta otacksam och därför kanske någon skulle ta ifrån mig allt det vackra som finns på jorden. På något vis har jag alltid varit tacksam för min plats, för jag är ju på den vackraste platsen jag vet. Jag skulle aldrig vilja byta!

När jag nu sitter och läser, klurar och funderar kring uppgiften till litteraturseminariet imorgon, så hamnar jag lite i en personlig livskris. Jag måste ifrågasätta mitt syfte och förstå den universella oskrivna lagen kring existentiella frågor. Det liksom välter min värld lite upp-och-ner!
För det jag läser är att det finns ett kollektivt och solidariskt ansvar för att alla ska få känna mening i livet, en mening som då går hand i hand med att ifrågasätta sin existens. Svaret på den existentiella frågan, som sägs inte ha något svar, är: att känna mening. Ungefär som Liftarens Guide till Galaxen säger att svaret på livets mening är 42...

Jag har aldrig känt att min existentiella fråga har berört någon annan. Det har alltid varit en personlig väg i mitt liv som jag själv valt och promenerat helt själv. Klart det finns människor i mitt liv som betytt mycket för mig men inte i frågan om min uppfattning av livets mening, det svaret är mitt och det rätta svaret för mig, eftersom frågan ska vara svarslös.

Den här uppgiften sätter min syn på mitt filosofiska tänk och självuppfattning på ända och rör till det ordentligt! Ska man prata i skolan om att det rätta svaret på alla existentiella frågor är att känna mening? Vilket låter fint på alla sätt och vis, men är det inte något mer? Är det inte något själsligt? Gudomligt? Övernaturligt? Något endast du, med din magkänsla att förstå, att detta är den väg som är rätt och som är ditt svar på just dina innersta frågor.

Vad är din dröm?