Och jag har ju fått höra av andra att jag är duktig på att prata... mycket...
Känslan att vinna en konversation är ju otroligt bra för egot, därför lägger jag nog mycket vikt på just talet.
Även när andra pratar med mig, att jag verkligen vill höra vad dom säger - gärna det undermedvetna som kanske kryper fram?
Dock får jag väl tillägga att det mest kvinnor som har den "genen" att försöka tolka allting. Som om jag aldrig fått höra sanningen berättas för mig utan man sedan lägger timmar på att försöka lista ut vad som egentligen blev sagt, istället för att lyssna från början?
Det där kan man ju debattera i evigheter....
Men det där fenomenet att höra sig själv på band är ju helt galet...
Sitter nu och transkriberar en intervju, som jag gjort med en elev för en månad sen, och den är cirka 40 minuter lång. Alltså ska jag sitta här hemma idag och lyssna på mig själv i flera timmar innan jag är klar!
Vid första tanke igår, när jag kom på att jag nog borde göra detta, så kändes det inte alls jobbigt. Men efter ha kommit genom cirka 3 minuters material så förstår jag ju hur olidligt detta kommer vara!
Inte als lika fräckt som jag hade tänkt mig...
Är detta början på en självinsikt?
Dax att stänga igen lite...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar