tisdag 23 november 2010

Så trött men motiverad.

Det är otroligt energikrävande att gå upp kl. 05.30 varje morgon, titta ut genom fönstret och det är kolsvart och det regnar. Bara tanken att behöva lämna sängen gör mig nästan sorgsen.
Det är bara att maka sig till badrummet och börja på dagens skönhetsritualer...
Kl. 07.00 sitter jag på tåget till Malmö. En timmes resa framför mig.
Försöker hålla mig vaken men det går inte... Somnar och sover minst halva resan.
Kommer till Malmö kl.08.00 och det är fortfarande mörkt.
Jag ställer mig i det bitande kylan och väntar på bussen... Fortfarande sömndrucken.
Hoppar på bussen mot Munkhätteskolan. Denna resan kommer ta cirka 20min.
En kort promenad på ca. 5min och jag är på skolan då klockan slår 08.30.
Alltså tre timmar senare...

Här är det fullt ös som gäller!
Det krävs att man håller humöret och energin uppe för att kunna motivera och engagera eleverna. Även att ha energi för att lösa problem som ständigt uppkommer under dagens lopp.
Även att finna sig i situationer som man aldrig kan undgå...

Samtidigt är det en stor motivation för mig när jag är där bland ungarna och måste hantera olika situationer så är jag hur pigg som helst. Det är så otroligt roligt!
Jag känner alla framsteg som jag tar dagligen och jag vill verkligen stanna och bara fortsätta jobba.
Men när klockan slår 15.00 så är huvudet tomt och kroppen är helt slut...
Jag släpar mig ut till bussen och förbereder mig för den lååånga resan hem igen...
Här sitter jag och reflekterar över dagen. I alla fall ibland...
Ibland sluter sig ögonen automatiskt när jag sätter mig på tåget och vaknar lagom till jag ska hoppa av.
Väl hemma igen så är det mörkt och det regnar - precis som jag lämnade det ca 12 timmar tidigare.

Det är väldigt slitsamt och det tar hårt på kroppen men jag tycker det är så roligt när jag väl är där.
Jag hade inte velat byta det mot något annat.

Bara tanken av att detta är min sista praktik med dessa eleverna och jag inte kommer få se dem igen går ont på insidan. Jag har ändå följt dessa i cirka 1½ år!
Jag kommer sakna dom allihopa!
Mina kära små barn...

Då är det bara att göra det bästa av de kommande 2 veckorna!
Heja Heja!

1 kommentar:

  1. vad skönt att du trivs! Om dina ungar är små, vad är då mina pluttar?

    SvaraRadera