När slutar man "vara" något...?

Det finns massor av teoretiker som har forskat, filosofer som tänkt och religioner som försökt förklara ämnet "Att vara".
Det kallas för ontologi. Alltså läran om "varandet". Sättet att skilja mellan själ och kropp.

Människan har ju vänt ut och in på sig själv över ämnet. Den återkommande själsliga frågan "Vad gör jag här?" finns det fler än en som har funderat en stund över.

Så djupt ska inte detta inlägget vara utan jag ska prata om en inte så djup fråga eller egentligen en definitionsfråga: När slutar man vara något efter sin död?

Efter ha sett filmen "No country for old men" härom kvällen då jag började fundera över detta.
I filmen börjar en av karaktärerna talar om ett gäng mexikaner som blivit skjutna, men ångrar sig lika fort som han sagt det och ändrar sig till att var mexikaner.
Detta tog mig så på sängen... Jag satt så frågande.
Bara för att man är död tappar man sin identitet och härkomst då?
Är vi alla samma som döda? Infaller neutralitet?

Det är något som brukar ha svårt med efter en förlust till exempel inom familjen att tala om personen som den har varit snäll och den har varit så hjälpsam. Men egentligen har ingenting förändrats mer än denna person inte kan utföra de här sakerna längre. Så har dom egentligen slutat att upphöra?
Sitter inte på något vis snällheten djupare än så?
Eller talar vi bara om kroppen efter döden, medan snällheten följde med själen?


Frågan som ställdes på Malmö högskola för någon vecka sedan var:

Vem är du? Vem blir du?

Detta är en fruktansvärt komplicerad fråga men tåls dock att tänkas en stund på.
Är det värderingsfråga eller en definitionsfråga?