Låt tiden gå fortare!

Av någon anledning tycker jag att livet just nu står stilla... Eller att det helt enkelt inte händer tillräckligt upphetsande saker. Jag får en känsla av ett vaccum och att det är bara jag här inne i bubblan...
Jag känner en så stark kraft inom mig, att jag vill framåt - Jag vill till nästa steg!

En del av känslan kommer från skolan... 3½ år har snart gått... Det är 1år kvar.
Jag har inte haft någon sådan känsla innan för skolan, att jag vill bli klar och komma ut i arbetslivet, för jag tycker om skolan väldigt mycket och har väldigt roligt där, men nu skriker liksom kroppen efter det!
Inte ha någon annan till att kolla mig hela tiden, handledare hit eller dit, bli godkänd av mentor.
Att ha praktik känns helt meningslöst eftersom jag inte utför något ändå... Hålla 2 lektioner hit eller dit som jag inte ens bestämt innehållet i, det ger mig ju ingenting!
Att vara på praktiken i 3 veckor är lagom tid att lära känna alla eleverna och fått dom att lita på dig, sen sticker man igen!
Jag blir helt galen och jag lider med de här eleverna som lever i detta varje dag... Någon ny som man ska lita och lyssna på. Varför skulle dom, frågar jag mig ofta?!
Jag vill ha ett fast jobb och elever som jag kan få kalla mina!

Nästa del av detta är livet här hemma. Jag vill komma vidare!
Jag vill inte bo i en lägenhet som är alldeles för liten för oss. Vi trängs och skavs med varandra, Tristan och alla grejer. Det tar av min energi att det hela tiden måste vara städat och undanplockat för att man ens ska kunna bo här! Annars måste man hoppa mellan alla högar på väg till vardagsrummet!
Och nä... det är inte för att vi har onödigt mycket grejer, vi är bara för stora personligheter på liten yta!

Jag vill även att min och Joels relation ska få komma vidare, blomma ut ordentligt.
Det känns som vi hela tiden är i någon "tills vidare fas" och det känns inte som vi riktigt får börja.
Att kan inte göra många av de saker vi vill, för att vi bor på en tillfällig plats, Joel har ett tillfälligt jobb och jag har 1 år kvar i skolan. Så därför står vi liksom på standby-läge!
Vi sätter inte upp fler grejer på väggarna, för vi ska ändå sälja lägenheten om 1år. Vi planerar inte saker för långt in i framtiden för vi vet inte ens vart vi bor eller har jobb.

Jag vill bara vara klar med skolan så jag kan få en ny fast punkt i livet och börja leva!
Låta livet vara på riktigt och på allvar.

Jag vill stå på mina egna två fötter!