Corey... Min Gud.

Det låter kanske konstigt att en 25åring säger något sådant.
Som en fjortisidol!
Men detta är något som ligger mig så nära om hjärtat. Något som får mig så lycklig och glad!
Och ja.... Allt tack vare Corey.

I måndags var jag på min 5e (eller 6e?) Stone Sour konsert!
Denna gången tillsammans med lillasyster, vilket var väldigt trevligt.
Det är tredje gången jag ser dom på Vega i Köpenhamn och det är ett ställe som alltid lyckas leverera. Danskarna är helt galna! Men jag gillar dom. Jag hade kunnat gå på konserten helt själv och ändå hade det känts som om jag stod där med min familj och tittade. Fantastiskt känsla!

Stone Sour är också ett band som också alltid levererar. Det är inte tråkigt en enda sekund!
De kör extranummer, de improviserar, kör vitsar, skojar och håller låda.
Alla skrattar, sjunger och svettas tillsammans.

Denna gången stod jag inte längst fram. Jag börjar väl bli lite till åren ändå, när jag väljer att stå lite längre bak där jag har lite space och kan sjunga högt och i massor.
Sen gjorde jag inte misstaget att missa själva konserten för att jag tvunget ska lyckas ta så bra foton som möjligt. Lite som en japansk turist, som tar massa av foton på semestern för sedan uppleva själva semestern hemma. Så det blev endast ett fåtal foton och det märktes på min röst dagen efter... Jag hann ju sjunga desto mer! Haha!

Det kommer bli fler konserter med Stone Sour.
Tills jag dör om så va!
Detta är det bästa som finns!