Ångesten började ta det bästa av mig.
Det är en sida som jag inte sett hos mig själv innan.
Det hela har varit jobbigt och en riktig eye opener...
Jag är minsann inte SuperWoman. Bara Crazy Cat Lady.
Något jag helt enkelt får nöja mig med.
Jag kan inte ta hand om alla andras problem. Jag kan inte sticka julklappar till exakt alla jag känner. Jag kan inte ha lägenheten skinande ren alltid. Jag kan inte ha ett ständigt fullproppat kylskåp. Jag kan inte hålla tvättkorgen tom. Jag kan inte laga gourmetmiddag varje dag. Jag kan inte hålla diskbänken fri från smutsig disk alltid. Jag kan inte ha skrivit klart tentan 3 veckor innan inlämning.
Allt detta låter så förbannat självklart, så här i efterhand.
Jag var ingen vacker syn...
Men nu känner jag att jag är tillbaka i rätt spår.
Jag har en fantastiskt man och vänner som stöttar mig.
Så otroligt fint!
Så då hoppas jag att bloggen får lov att vara, i alla fall på en liten plats, i min vardagliga to-do-lista.
Ingen är supermänniska även om man känner sig så ibland, dock avslutas oftas superperioden med att man kraschar för det håller aldrig i längden. Längtar till vår frukost imorn! puss
SvaraRadera